Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Nordöstra Afrika - I. Abyssinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
ÅTTONDE KAPITLET.
tätare, hvadan vistelsen i Kunama mer och mer omöjliggjordes.
Först afled Berglund den 31 juli 1869. Sedermera insjuknade
under loppet af sommaren och hösten den ena missionären efter
den andra, så att de tre stationerna förvandlades till tre lasarett.
Den 26 oktober födde Kjellbergs enka en son, som redan den 1
november dog. Och den 6 i samma månad följde modern sitt
barn. Den 11 november afled äfven Vanberg. Af de öfriga
var ingen riktigt frisk, men flere syntes vara nära döden.
Sådan var ställningen på missionsfältet i slutet af november
1869. På ett halft år hade 6 dött, och de kvarlefvande 7 voro
af sjukdom försvagade. Då inträffade en tilldragelse, som gjorde
ställningen alldeles ohållbar. En turkisk eller egyptisk styrka
inföll i landet för att utkräfva skatt. Den 16 december kom bud,
att turkarne bestigit Samerobergen i närheten af Oganna samt
röfvade och plundrade. Men icke nog härmed. Strax efter sedan
de dragit sig tillbaka, kommo furstens af Adiabo utskickade för
att också utkräfva skatt. Till sist öfverfölls byn Kulluko af
al-gedanerna, hvilka allra först plundrade Lagers hus, dödade 8,
sårade 2 människor och togo mellan 40 och 50 slafvar. Genom
allt detta kom folket i en sådan förvirring, att det icke visste,
hvart det skulle vända sig. Det tycktes nu börja tänka ungefär
sålunda: Hade icke européerna varit, så hade vi flytt och varit
räddade; men nu litade vi på dem, och se huru det gått. Månne
det icke är bäst, att vi göra slut på dem, så kunna vi få någon
ersättning för hvad vi förlorat? Bland folket funnos dock ett
par trogna vänner till missionärerna. Dessa rådde dem att med
första lämna landet. Huru svårt det än var att tänka på någon
afresa, då två af missionärerna voro sängliggande, så var dock
ställningen sådan, att hvad som skulle ske, måste ske snart.
Sedan nödigt antal kameler anskaffats, begåfvo de sig på
väg till Massaua. De framkommo alla lyckligt till Massauas
förstad, M’Kullo, den 26 februari 1870. Den återvändande
missionsskaran utgjordes af Englund med fru, Lundholm, Lundahl,
Lager, fohansson och Andersson. Så slutades missionen i
Kunama. Atta grafvar kvarlämnades på det öfvergifna
missionsfältet. Mycken nöd hade arbetarne .fått utstå, och stor trohet och
uthållighet hade de ådagalagt. Om frukterna af detta
missionsföretag, som kräft så många människolif och medtagit så stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
