Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De östafrikanska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
ÅTTONDE KAPITLET.
hade gifvit befallning om hennes aflifvande, slapp hon till sist
undan endast med böter. Hon köpte sedan ett hus i en förstad,
och bönemötena fortsattes där. Aret därpå anklagades hon på
nytt, pöbeln fick då plundra hennes hus, och hon dömdes ånyo
till döden. En svår eldsvåda härjade emellertid hufvudstaden
natten före den dag, afrättningen skulle ske, och bragte
förskräckelse ända in i det kungliga palatset. Till följd däraf blef
dödsdomen ej utförd, utan Rafaravavy fick under 5 månader
för-smäkta i svåra järnkedjor. Sedan blef hennes straff äfven denna
gång af nåd förmildradt, och hon dömdes till ständigt slafveri.
Öfverbefälhafvaren för krigshären köpte henne, och det
bemedlades så, att hon rönte en ganska mild behandling och fick äfven
träffa sin man, som var öfverste vid armén. Hon lyckades
omsider fly ur landet, och efter ett besök i England nedsatte hon
sig på Mauritius, där hon bodde till sin död.
Den första, som fick lida martyrdöden, var en af
Rafarava-vys mindre förnäma medfångar, en ung kvinna, som hette
Rasa-lama. Efter att först under längre tid hafva undergått de
svåraste marter blef hon den 14 augusti 1837 dödad med spjut,
under det hon i bönen anbefallde sin själ åt Gud. Hennes
tålamod och glädje i Herren under alla lidanden och hennes
frimodighet på afrättsplatsen gjorde ett starkt intryck på hedningarne.
Att här i enskildheter vidare skildra denna grymma
förföljelse, skulle blifva för vidlyftigt. Somliga af de kristna, hvilka i
fängelserna fjättrades med järnkedjor, så att deras kroppar
tvingades att intaga och bibehålla de mest onaturliga ställningar,
undergingo sålunda en långsam och ytterst kvalfull död. Andra
piskades till döds efter att först hafva på många andra sätt
plågats. Andra afrättades genom att kastas ned i djupa grafvar,
hvarefter sjudande vatten hälldes öfver dem. Somliga brändes
på bål, andra måste tömma giftbägaren. Äter andra föllo för
svärd eller spjut, och deras hufvuden uppsattes på långa stänger
till varning för deras trossyskon. En stor mängd såldes såsom
slafvar. Många flydde till skogar och bergstrakter, där ej få
omkommo, men många påträffade kristna familjer, boende på
långt afstånd från hufvudstaden, och af dessa familjer fingo de
underhåll. Trots det förbud, som blifvit utfärdadt för de kristna
att lämna landet, och ehuru sträng uppsikt hölls, på det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
