Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De östafrikanska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ÖST AFRIKANSKA ÖARNA.
399
kristendomens sanningar ånyo förkunnades på ön efter den långa
förföljelse, som hade öfvergått de malagassiska kristna, i hvilken
förföljelse många af dem lidit döden för sin tro. Dörren var
således vid denna tid åter öppen till detta land och därför
riktades Norska missionssällskapets tanke på att där begynna en ny
verksamhet. Men emedan Londonska missionssällskapet redan
begynt missionsarbete i landet, vände man sig till detsamma
med förfrågan, om det hade något emot, att Norska
missionssällskapet också började att arbeta där. Därpå gaf Londonska
missionssällskapets styrelse ett broderligt och tillmötesgående
svar och förklarade, att de med glädje skulle mottaga de norska
bröderna såsom medarbetare på Madagaskar, allenast att de
uppsökte en plats för sitt arbete, hvilken af Londonska
missionssällskapet icke var upptagen. Sedan detta svar ingått, blef det
bestämdt, att Norska missionssällskapet skulle begynna en mission
på Madagaskar.
John Engh och Nils Nilsen, som under ett år uppehållit sig
i Sulu hos biskop Schreuder, begåfvo sig sommaren 1866 ombord
på ett handelsfartyg öfver till Mauritius och därifrån till
Madagaskar, där de landade i Tamatave. Därifrån begåfvo de sig till
landets hufvudstad, Antananarivo, dit de efter 12 dagars resa på
obanade vägar anlände.
I Antananarivo stannade de någon tid dels för att inhämta
språket, dels för att iakttaga, hvar dörren kunde vara öppen för
dem att begynna missionsarbetet. Efter ett års förlopp kom
biskop Schreuder till dem från Sululandet, medförande Enghs
och Nilsens trolofvade samt en ny arbetare, Martinius Borgen.
Efter samråd med de engelska missionärerna gaf biskopen dem
det rådet att välja det söder om hufvudprovinsen Imerina belägna
Betsileolandet till arbetsfält. Visserligen hörde de talas om det
vilda och tygellösa folk, som där bodde. Men deras hjärtan
längtade efter att dit få bära evangelii glada budskap. Det var
dock ingen lätt sak att komma till Betsileo, emedan både regering
och folk lade på allt sätt hinder i vägen.
Mot slutet af år 1867 hade Engh och Borgen i Herrens
namn beslutit att tränga fram till Betsileo och där begynna
något missionsarbete. Men de hade icke kommit långt på vägen
dit, förrän de blefvo återkallade och > tillsagde att inställa sig hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
