Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Arabien, Syrien och Mindre Asien - III. Mindre Asien och Europeiska Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINDRE ASIEN OCH EUROPEISKA TURKIET. 47 I
infördes. Ar 1846 tvangs sultanen af engelsmännen att erkänna
protestanterna såsom utgörande ett i riket berättigadt samfund.
Genom England förmåddes turkiska regeringen vidare att den
18 febr. 1856 förbjuda religionsförföljelser och medgifva, att
öfver-gåendet från islam till kristendomen — som förut varit belagdt
mëd dödsstraff — strafflöst skulle få äga rum, hvarjämte de
kristne fingo tillträde till alla statens ämbeten och i allmänhet
fingo samma medborgerliga rättigheter som muhammedanerna.
Genom Berlinfördraget 1878 blef den lagliga religionsfriheten i
Turkiet än ytterligare tillgodosedd, ehuru lagarnes innehåll nog
ofta i denna punkt öfverträdes, emedan det icke äger understöd
af den allmänna uppfattningen bland turkarne.
Den egentliga staden är i likhet med Rom byggd på sju
kullar. Att här närmare beskrifva de olika stadsdelarne och
deras palatser eller de talrika förstäderna m. m. skulle föra oss
för långt. Vi vilja endast nämna Sofiamoskén, som uppfördes
till kristen kyrka — »Sofiakyrkan» — åren 532 — 537, och som
utgör det praktfullaste och renaste minnesmärket af den s. k.
bysantinska byggnadsstilen.
Af aposteln Paulus fördes kristendomen till Macedonien
och Grekland. Sedan utbreddes evangelium därifrån till
kringliggande trakter. När kristendomen blifvit — åtminstone till
namnet — antagen af det romerska rikets härskare och således
kommit i anseende, samt prästerliga rangskillnader under och efter
kejsar Konstantin den stores tid införts, blef Konstantinopel
omsider säte för en s. k. patriark eller öfverbiskop, såsom ju ännu
i dag ett sådant öfverhufvud för en af den grekisk-katolska
kyrkans afdelningar där har sitt säte.
Vi hafva förut vid beskrifningen af Mindre Asien nämnt,
huru förfallet i den österländska kristna kyrkan genom bittra
lärostrider, prästerlig maktlystnad samt införandet af en mängd
oevangeliska kyrkliga former och af en Maria- och helgondyrkan,
som var nästan rent hednisk, hastigt tilltog. Konstantinopel var
själfva medelpunkten för detta förfall. Och hvad de fördärfliga
lärostriderna vidkommer, hade de sitt upphof förnämligast i den
afundsjuka, som rådde mellan de kyrkliga ledarne i
Konstantinopel och Alexandria samt mellan patriarken på förstnämnda
ställe och påfven i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
