Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Arabien, Syrien och Mindre Asien - III. Mindre Asien och Europeiska Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
ÅTTONDE KAPITLET.
Såsom sanne Kristi tjänare verkade dock åtskilliga lärare
i den österländska kyrkans första tid. Bland dem intog Johannes
Krysostomus (f. 347, d. 407) ett särdeles framstående rum, och
han förblef äfven efter sin befordran till patriark — hvilken
upphöjelse han icke eftersträfvade — en lika afgjord Kristi
efterföljare och bekännare som förut, hvarför han ock af kejsarinnan
landsförvistes och dog af de lidanden, som under landsflykten
öfvergingo honom.
Äfven längre fram i tiden synas väckelser hafva uppstått
inom den österländska kyrkan. Särskildt var detta händelsen
under den paulician ska rörelsen, som först utbredde sig i Asien
och där af den östromerska regeringen på det omänskligaste
förföljdes. Namnet paulicianer fingo de förföljda, emedan de gärna
åberopade sig på apostelen Pauli skrifter; själfva kallade de sig
kristne. Sedan de under århundraden varit utsatta för de svåraste
förföljelser och hundratusen af dem nedslaktats, utan att de
ändock kunnat utrotas, lät en kejsare år 970 öfverflytta ett större
antal af dem till Filippopel och gaf dem där religionsfrihet. Efter
den tiden blef det en stor väckelse i Trakten, Macedonien och
särdeles i Bulgarien. Man har anledning tro, att denna
lifs-rörelse stod i förbindelse med paulicianernas öfverflyttande, ehuru
häfderna visserligen icke sprida tillräckligt ljus öfver dessa
tilldragelser.
Dock, den österländska kyrkans fortgående förfall kunde
icke hejdas. Lifsrörelserna afstannade efter någon tid, och den
andliga döden härskade åter nästan obestridt öfver hela fältet.
Jämte den s. k. ortodoxa kyrkan (den grekisk-katolska) fins
äfven en monofysitisk kyrkoafdelning i Turkiet. Sitt
förnämsta stamhåll har denna kyrkoafdelning bland armenierna
och kallas därför den ar?neniska kyrkan. Bland dess i Turkiets
hufvudstad boende medlemmar hafva Roms katoliker vunnit ett
icke obetydligt antal för sin kyrka, men påfven har för vinnandet
af .detta mål nödgats medgifva armenierna att ändock få behålla
en stor del af sina egendomligheter. Armenierna hafva sin egen
patriark i Konstantinopel, men deras främste patriark, den s. k.
»katolikos», bor i klostret Etschmiazin vid Erivan och vet genom
allehanda påhitt skaffa sig de rikligaste inkomster. Isynnerhet
gifvande är handeln med den s. k. heliga oljan. Endast katolikos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
