Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Kaukasien och Persien - II. Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSIEN. 5 I 7
O
Ar 1499 bemäktigade sig en inhemsk furste, Ismail I,
styrelsen och grundlade safidernas dynasti. Han gynnade den
schiitiska riktningen inom islam, hvilken riktning därför efter
hans tid varit rådande i Persien. Bland hans efterträdare märkes
Abbas I den store 1586—1628- som förde segerrika strider och
väl ordnade den inre förvaltningen, upphjälpte kommunikationerna
och näringarna samt skyddade alla trosbekännare i sitt rike.
Den kurdiska senddynastien grundlades af en
röfvarehöf-ding Nadir år 1736 och bibehöll sig till 1795. Det var en
orolig tid, uppfylld af strider och grymheter. Endast under den
vise och milde Karim 1760—79 var det lugnt, och denne man
förtjänar nämnas såsom en af Persiens ädlaste och bästa regenter.
Den ännu härskande kadj’ardynastien kom till makten, då
den blodtörstige aga Muhammed 1795 tillvällade sig styrelsen.
Denne man var en af de grymmaste tyranner världshistorien haft
att uppvisa. Han blef mördad 1797 och efterträddes af sin
brorson Feth Ali schah, som med Ryssland förde tvänne olyckliga
krig, men däremot besegrade turkar och afganer. Han var klok
och kraftfull, ehuru girighet, grymhet och fåfänga äfven ofta
befläckade hans regering och enskilda lif. Han dog 1834 och
efterträddes af sin sonson, Muhammed schah, som förde ett olyckligt
krig, mot afganerna och bekämpade flere uppror i sitt eget land.
Vid sin död den 4 sept. 1848 efterträddes han af sin son, den
nuvarande härskaren Nasr-ed-din, som under de första trettio
åren af sin regering hade att bekämpa flere uppror inom landet
och äfven måste föra krig med utländska makter, men som
sedan fört en fredlig regering. Hans resor i Europa hafva
icke medfört de reformer i Persiens inre förvaltning, som man
väntat.
Den fornpersiska religionen synes hafva varit schamanism.
Ljuset dyrkades såsom den välgörande naturmakten, mörkret
däremot såsom den fientliga. Omkring år 500 fore Kristus
uppträdde Zaratustra, i västerlandet vanligen benämnd Soroaster,
såsom religiös reformator. Han lärde tillvaron af en högste Gud,
som var urgrunden till allt. Men denne den egentlige Guden
sköts dock så i bakgrunden, att i verkligheten perserna
fortfarande kommo att dyrka flere gudar, synnerligast de tvänne
ledarne af världen, Ormusd och Ahriman. Den förre var ljusets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
