Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Kaukasien och Persien - II. Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:522
TOLFTE KAPITLET.
Seider, d. v. s. personer, som göra anspråk på att vara
profetens afkomlingar, finnas i alla delar af landet. De igenkännas
på turbanens gröna eller blå färg. De prästerliga ämbetsmännen
äro imam-i-djuma eller öfversteprästen i Ispahan, scheik el-islam,
som är en prästerlig öfverdomare, och muschtaiderna (skrifves
äfven mudjtehider) eller de ansedda prelater, som hafva teologisk
bildning. Molla kallas en simpel präst; af sådana fins det en
stor mängd, och de utmärka sig mest för sin förmåga att ockra
på folkets vidskeplighet.
Romersk-katolska kyrkan har under tidernas lopp gjort stora
ansträngningar att i Persien vinna fast fot. Redan på
1300-talet verkade Johannes de Monte Corvino i Tebris. Portugisiska
augustinermunkar från Indien fortsatte arbetet synnerligast i och
omkring Ispahan. Ar 1605 kommo italienska karmelitermunkar
och omkring 1620 franska kapucinermunkar till hjälp.
Karmeliterna sökte äfven vinna insteg i Schiras och på ön Ormus.
Jesuiterna följde snart de förra i spåren. Men några varaktiga
frukter vunnos icke. Ar 1747 måste katolikerna helt och hållet
öfvergifva detta fält, där de dock snart åter infunno sig och nu
mest arbeta bland nestorianerna samt äfven något bland
armenierna. De hafva intill närvarande tid, trots alla ansträngningar,
föga kunnat uträtta, utom det att de äro till hinder för den
evangeliska missionen.
Från den evangeliska kristenheten utsändes i nyare tid de
första sändebuden till Persien i medlet af 1700-talet. Det
var Brödrajörsamlingen, som äfven på detta missionsfält gjorde
början med att söka missionera. Företaget misslyckades, men
vittnar icke desto mindre på ett älskligt sätt om herrnhutarnes
o t .
tro och kärlek. Ar 1747 ditsändes nämligen läkaren Kristian
F. W. Hooker och kirurgen J. RüJJer för att uppsöka de
elds-dyrkande parserna och bringa dem evangelium. Resan togs
öfver Livorno till Syrien och Bagdad samt därefter med en
karavan till Persien. Missionärerna blefvo utplundrade af kurdiska
röfvare, men fingo hjälp af några vänligt sinnade muhammedaner.
För andra gången blefvo de beröfvade allt och kommo
utblottade till Ispahan, där engelske konsuln gaf dem nödigt
understöd. I Kerman funnos ännu tre pyramider, som den
omänsklige Nadir schah låtit bygga af nedgjorda motståndares hufvuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
