Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Kaukasien och Persien - II. Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSIEN.
5 I 7
När det blef fråga om att undervisa flickorna, väckte det
mycket löje hos befolkningen, som undrade, om missionärerna
»skulle göra flickorna till präster». Emellertid gick
undervisningen framåt, och omsider lärde nestorianerna mer och mer
förstå dess betydelse. Flere af de nestorianska prästerna understödde
för öfrigt missionsarbetet, bland dem den äldste biskopen i
provinsen, den ärevördige Mar Elias.
Genom d:r Grant börjades äfven missionsarbetet bland de
till denna tid själfständiga nestorianer, hvilka till ett antal af öfver
100,000 bodde i bergstrakten mellan Persien och Turkiet. Dessa
nestorianer blefvo år 1843 underkufvade af turkarne.
Missionären, teol. doktor Perkins arbetade ifrigt på att gifva
nestorianerna en bibelöfversättning på det språk, de nu tala. Mot
slutet af 1846 fullbordade han öfversättningen af nya testamentet
och år 1852 gamla testamentet, hvadan de från sistnämnda år haft
hela bibeln i en öfversättning, den de alla kunna förstå.
Flere missionärer hade tid efter annan utkommit på fältet,
och de, som först bearbetat detsamma, afträdde efter hand. D:r
Grant afled den 24 april 1844. Perkins lämnade Persien i maj
1868 och slutade sin jordiska lefnad den 31 december i869. Men
i Persien utvidgades arbetet mer och mer. I Amerikanska
Boarden hade från böljan flere kristna samfund gemensamt verkat
för missionen. Så småningom afsöndrade sig emellertid det ena
eller andra samfundet och bildade egna missionsföreningar, så att
Boarden till slut blef endast de kongregatiopalistiska amerikanska
församlingarnas missionssällskap. När presbyterianerna år 1871
gingo ut och bildade Nordamerikanska presbyteriankyrkans
sällskap för den yttre missionen, öfvertogo de äfven det persiska
missionsfältet liksom flere andra. I Persien funnos då ig
missionärer, 3 läkare, en boktryckare och 7 ogifta kvinnliga
medarbetare. Från föregående och dåvarande tid må utom doktorerna
Perkins och Grant såsom de mest framstående arbetarne nämnas
Rhea och fröken Fiske. Strax efter det presbyterianerna
öfvertagit missionen, började det redan förut beslutade utvidgandet af
missionsfältet, så att det kom att sträcka sig öfver viktigare
delar af det egentliga Persien, där man började arbeta bland
så-väk den judiska och muhammedanska som den armeniska
befolkningen. James Bassett anställdes följaktligen i Teheran år 1872,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
