Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Den hedniska ritualen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mm
IM
kvar såsom folk-
En dylik möter
inbrott utfördes
DEN HEDNISKA RITUALEN
Ritens
syfte.
■
IKSOM all ritual, hednisk såväl som kristen,
hade även den germanska en nästan drama-
tisk form, och detta är lätt att förstå, om
vi taga hänsyn till det ursprungliga syftet
med en ritus. I denna låg, åtminstone i
regeln, en suggestion. Den var icke, så-
som man förut trodde, någon poetisk natur-
symbolik, utan hade ett rent praktiskt syfte :
att astadkomma regn, solsken, fruktbarhet
o. s. v., och denna verkan trodde man sig nå, dels därigenom att
man själv låtsade utföra, vad man ville, att »makterna» skulle lockas
att göra, dels därigenom att man sökte så att säga »krya upp» den
•utmattade, sjuke eller döende guden och giva honom kraft till
det, man önskade av honom. Därför sjöng och dansade man för
honom, på det att han skulle bliva glad, man grät och klagade för
att visa sitt deltagande, man tände upp eldar för att locka fram
solens eldklot, man förfärdigade en häst och en vagn, avbilder av
solhästen och solskivan, och drog dem över marken för att få solen
själv att på samma sätt ila fram över himlavalvet, man ställde till
ett bröllopståg för »grödkonan» för att påskynda hennes fruktsam-
het o. s. v. Ritualen var således ett slags sympatetisk magi, och
bakom denna låg den primitiva människans uppfattning av tillvaron.
Tyvärr äro de gamla författarna mycket njugga på uppgifter
rörande germanernas riter, men alldeles stumma äro de icke, och
en del av dessa riter har utan allt tvivel levat
lekar och folkseder långt in i den kristna tiden,
oss på en mängd ställen i Europa. Vid vårens
nämligen en lek, som länge var populär särskilt i det gamla Stock-
holm och som även avbildas av Olaus Magni: striden mellan maj-
greven och vintergreven. En ung man klädes ut i blommor och
blad såsom vårens representant, en annan i päls och vinterkläder,
och båda göras till anförare för var sin skara, skarorna draga ut ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
