Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Litteraturens bakgrund under vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doter och berättelser för att fördriva tiden, och att särskilt dessa
väringar eller resande köpmän haft en ganska stor repertoar av
dylika sagor, antydes på flera ställen i den fornnordiska litteraturen.
Av ärskilt intresse i detta fall är Didriks av Bern saga. Den upp-
tecknades tämligen sent, vid mitten av 1200-talet, således under den
hanseatiska tiden, och nedskrevs i den norska hansestaden Ber-
gen. Men här anspelas på flera ställen på »väringarnas» versioner
av dessa sagor, och undersöker man dem, spårar man bakom dessa
sagor flera olika handelsvägar. En del av sagorna äro tyska samt
stamma från Rhen och Sydtyskland, ehuru de närmast berättats av
nordtyska köpmän från Bremen och Soest. I företalet heter det:
»Denna saga är sammanarbetad efter tyska mäns berättelser. Och
toge du en man från var borg i hela Saksland, så skulle de alla be-
rätta dessa sagor på samma sätt». Dessa tyskar i Bergen, vilkas
berättelser samlats i Didrikssagan, voro hanseatiska köpmän från
Saksen. På de saksiska marknaderna hade de träffat kolleger från
Rhen och Sydtyskland och hört deras sagor. Men de hade också
råkat andra från Novgorod, och en stor del av sagorna spela i Vil-
kinaland, d. v. s. i Ryssland, och denna del av sagan återger så-
ledes berättelser, som ursprungligen tillkommit i den svenska Far-
mannagården i Novgorod.
Men vi kunna få ännu mera karakteristiska och ännu äldre vä-
ringasagor. I orienten och i Grekland funnos både under forntiden
och senare professionella sagoberättare, som på gatorna eller på
krogarna samlade lyssnande skaror kring sig och roade dem med
sina berättelser. Att även de svenska köpmännen i Konstantinopel
och soldaterna i väringagardet stannat framför dylika sagoberättare,
är ju icke något djärvt antagande.
Jag får i det följande tillfälle att återkomma till dessa sagor, som
enligt min mening ursprungligen äro byzantiska. Situationen är ju
lätt att föreställa sig. I väringagården vid S. Mamas kloster sutto
de resande köpmännen nordifrån och lyssnade om kvällen till en
grekisk sagoberättare, som för dem föredrog sin repertoar—- kanske
var det tolken, som på detta sätt underhöll dem, eller någon lands-
man i väringagardet. När de kommit tillbaka till Farmannagården
i Novgorod och där träffat landsmän från Sverige och Danmark,
roade de dem med att ånyo förtälja de sagor, de hört nere i Grek-
land. Deras nya vänner spredo dem vidare till Birka, Sigtuna,
Hedeby och Brännöarna, åtskilligt glömdes, annat lades till, namn
och lokaliteter ändrades, och de grekiska och orientaliska sagorna
förvandlades så småningom till nordiska. På de västra marknads-
platserna tillkommo andra sagor, berättade av köpmän, som hand-
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
