Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Litteraturens bakgrund under vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
. Í
men återtogs av
108
ît
Stockholm — också utsett sina majgrevar. Och detta är av ett
visst intresse, enär det utgör ett nytt bevis för, att medeltidens
kristna gillen upptogo och bibehöllo en mängd av de gamla bruk
och kultsedvänjor, som tillhört de hedniska offergillena.
Den tanke, som ligger bakom denna lek, är ju mycket lätt att
uppfatta. Den var, som sagt, en optisk telegraf till fruktbarhets-
guden. Därigenom att man visade, huru majgreven besegrade vinter-
greven, ville man suggerera vegetationsguden till en liknande bragd,
och leken var därför från början ej ett folknöje, utan en ritus, som
hade ett rent praktiskt syfte: att framkalla äring. Men som nästan
alla dylika riter utbildades även denna till en större poetisk rike-
dom. Personerna blevo flera och händelseförloppet mera kompli-
cerat. Så utsågos ibland två majgrevar och en majgrevinna eller
»majinde».
Därigenom att majgrevinnan infördes, kom ett vanligt poetiskt
motiv med i leken: striden emellan de bägge grevarna, majgreven
och vintergreven, kom att stå om en kvinna — antagligen på så
sätt, att majinden bortrövades av vintergreven,
majgreven. De dubbla majgrevarna åter gåvo anledning till en ny
förveckling. Dramat började därmed, att vintergreven besegrade
majgreven, men denne får en hämnare, en ny majgreve, som ned-
lägger dråparen och vinner den slutliga segern.
Dessa små rituallekar framkallade utan tvivel det livligaste intresse
både hos de medspelande och hos åskådarmassorna, och en an-
tydan härom hava vi i den snart sagt oändliga mängd med sagor,
som utbildade sig i anslutning till dessa lekar, från början utan
tvivel såsom en förklaring av innebörden i dem, men sedermera
allt friare och friare. Så bildar majgrevens och vintergrevens strid
grundtemat i en mängd sagor hos alla europeiska folk. Temat är
en strid emellan tvenne fientliga bröder, någon gång mellan far och
son, av vilka den ene dräper den andre, och ofta, men icke alltid,
gäller striden en kvinna. Rikast utbildad var sagan tydligen hos
germanerna, där den går igen i en mångfald av olika former. Den
utgör kärnan i Saxos berättelse om striden mellan Balder och Hodr,
i Snorres myt om Odin och Ullr, i Ynglingatals Alrik och Erik, i
Hildebrand och Hadubrand och ännu andra liknande berättelser.
Frö- Från majgreven och vintergreven kunna vi vända oss till en annan
n ua en. vegetafionsrsom särskilt i Uppsala var den mest populära, näm-
ligen den stora Freyritualen. Genom åtskilliga notiser rörande
olika partier i denna kunna vi någorlunda rekonstruera de olika
akterna i denna rituallek eller kanske rättare i de olika rituella
lekar, som därvid utfördes och som alla gingo ut på att suggerera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
