- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 1. Forntiden och medeltiden /
120

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Den fornnordiska versen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till. Dikten kan nog sägas vara stichisk, men inom denna kan man
iakttaga vissa grupper av verser, som bilda, ett slags enheter, som
erinra om strofer. Och detsamma kan sägas om Hildebrandslied.
Den äldsta formen skulle således stå på gränsen mellan strofisk och
stichisk dikt. Den västgermanska diktens utveckling till rent stichisk,
till vad tyskarna kalla »Hakenstil», där de olika långverserna genom
ett syntaktiskt sammanhang gripa över i varandra, kan mycket väl
förklaras dels såsom en naturlig utveckling, dels genom en inverkan
från den latinska epiken, av vilken särskilt Beowulfs författare tagit
intryck.
Men huru ha nordborna kommit att utveckla det oregelbundna
gruppsystemet till en fast strofbyggnad? Svaret torde framgå därav,
att en fast strof först framträder i drottkvættdikten, som ju i allt är
matematiskt regelbunden. Versernas antal är åtta, stavelsernas
antal två gånger tjugofyra — således futharkens magiska tal. Men
också de äldsta dikterna i Ijodahattr äro tämligen strängt strofiska,
varje strof en »halvåtting», och detta tyder på, att den regelbundna
strofen har sin källa i magien. Genom det magiska talet band man
ju den, man ville besvärja, och därför fick den från början i ett
godtyckligt antal verser avfattade besvärjelsen en fast strofisk form,
som var byggd på futharkens talförhållanden. Drottkvætt- och Ijoda-
hattr-strofen har sedan påverkat de dikter, som voro avfattade på
det episka versmåttet, och efter något motstånd böjde sig också
fornyrdislag för den nya smakriktningen ■— även här så, att strofen
kom att bestå av åtta halvverser. Inom drottkvættdikten har med
all sannolikhet denna strofbildning genomförts redan före vikinga-
tiden, ty de dikter, som tillskrivas Brage den gamle och väl även
äro av honom, äro redan klart strofiska. Men Brage levde redan
under förra delen av 8oo-talet och var väl ej den förste, som utan
alla föregångare infört denna nyhet.
120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free