Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Runlitteraturen - Rökstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sotn i katalogens övriga delar. Vidare kan den tvä gånger upprepade frasen:
^’h enn is pat icke hava utgjort två olika partier i katalogen, alldeles frånsett
att satsen enligt von Friesens tolkning ej innehåller någon uppgift alls, och
Ml sist är frasen: sakum ukminni uaim si burin nifur traki (åt vilken hjälte en
ättling är född) alldeles tydligt blott en enda punkt och ej två, ty även om
®an översätter: »det berätta vi, åt vilken en ättling är född. Åt en hjälte»,
S.. detta likväl blott en enda uppgift. Den ordningsföljd för inskriftens
första del, som Bugge först fann, är däremot den fullt naturliga: först fram-
S1dan, därpå baksidans mittparti. Detta parti, I—IV, är hela tiden skrivet med
samma runor, det yngre alfabetets, under det man enligt den av Friesen före-
s agna ordningsföljden får för punkterna 1—12: yngre runor, kvistrunor, äldre
runor, lönnrunor, yngre runor, lönnrunor, yngre runor, en ny chiffer, lönn-
runor. Detta är onekligen konstigare. Och därtill kommer ett viktigt skäl:
e a det parti, som av mig ansetts samhörigt, visar det magiska runtalet
24 X 24. jag har därför ej heller kunnat ansluta mig till von Friesens upp-
atfurng av hela inskriftens syfte och karaktär. Enligt hans mening ligger
öljande händelse bakom dikten. Ett gille av frisiska köpmän — de tjugo
■«nungarna — hade landat på Östgötakusten, en strid hade uppstått, och i denna
ade Vamod stupat. Men fadern ville hämnas och skrev därför på minnesstenen
n magisk besvärjelse, som var avsedd att drabba sonens dråpare. I denna be-
svärjelse erinrade han om en gotisk hövding Tjodrik från den baltiska östersjö-
usten, som gjort ett anfall på Östergötland, merf därvid stupat; samma öde
skulle nu drabba Vamods banemän. Hämnden anförtrodde Varin åt Vamods
r°der, och i inskriften ser von Friesen »Varins eggelse», som därför slutade
®ed ett tillrop till den unge, utsedde hämnaren: Våga, var dristig!
. Utrymmet förbjuder mig att ingå i någon detaljkritik av denna hypotes,
V)lken, såsom von Friesen själv framhåller, väsentligen vilar på den av honom
antagna ordningsföljden. Men därjämte har hypotesen till utgångspunkt den
SVartydda chiffern, som även om den språkligt kan tolkas, är till innehållet
°Çh meningen så dunkel, att man nog gör klokast i att icke bygga för mycket
Pa en dylik osäker grund. Att inskriften är magisk — därom kan visserligen
eke något tvivel numera råda. Men därför är det ej nödvändigt att likställa
I en med Eggjuminskriften, ty något »nid» eller någon tanke pa frändehämnd
eköver ej ligga bakom talmagien, utan denna kan mycket väl blott avse att
ydda minnesmärket och Vamods grav. Det är Magnus Olsens mening, och
’ en är även min. I det säkert tydda partiet säges i varje fall ej, att Vamod
dräpt, ej heller talas det om hämnd för honom icke ens i chiffern.
Icke heller i en annan viktig punkt kan jag dela Friesens mening. Han
lnser, att de i inskriften omtalade »hraidgoterna» avsett goter från ett baltiskt
koterrikg, ljggan<je ¡ Ostpreussen, och att dessa goter under en för övrigt
°. nd konung Tjodrik gjort ett anfall på Östergötland, varvid Tjodrik stupat.
Isserligen tror jag, att »ÄraikL-goter ej varit annat än ett epiteton ornans, ett
uttryck för goter i allmänhet, och således — däri är jag ense med
^nesen ej en geOgrafisk beteckning för Sydeuropas goter. Likaså är jag
raSe nied honom däri, att dessa goter en gång i forntiden bott och haft ett
p ,e Ungefär i det nuvarande Ostpreussen. Men av de arkeologiska skäl, som
sinesen själv anför, kan detta rike knappt hava haft bestånd längre än tdl
’ Utet av 500-talet. Arkeologen Nils Åberg, som von Friesen här citerar, skriver:
U atnland finnas kulturföremål av germansk typ, som i kontinuerlig utveck-
ng sträcka sig från kejsartiden ned till förra hälften av 500-talet». Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
