Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Runlitteraturen - Rökstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledmotiv, något som tyckes hava varit ganska vanligt inom den ger-
manska dikten. Volsungasagan rör sig om Fafners skatt, Hervararsagan
°m ett av dvärgar smitt svärd, och i Ynglingasagan eller den prosaiska
skaldetradition, som knutits till Ynglingatal, har man sökt få in ett
liknande ledmotiv: Visburs kedja, som skulle vålla ättens olycka.
Det är således en viss sannolikhet för, att den östgötska ättdikten
inletts med ett dylikt motiv. Därnäst talas om en gotisk fornkonung,
som »dog med vedermöda» på grund av sitt övermod, och i denne
har jag trott mig igenkänna goternas ryktbaraste konung Ermanarik,
s°m enligt den av Jordanes återgivna traditionen blev no år gam-
mal. Enligt samme sagesman lät han kasta en hövdings maka,
Sunilda, för vilda hästar, av vilka hon slets i stycken. För att
hämnas överföllo hennes bägge bröder honom och sårade honom
så svårt, att han efter någon tid avled av sina sår.
Det tredje ledet utgöres av hjälten i fornyrdisstrofen, och i denna
har man allmänt igenkänt den frejdade sagokonungen Didrik av
Bern. I Ravenna hade under östgoternas korta välde i Italien rests
en ryttarstaty av Theodorik den store. I den högra handen bar
konungen ett spjut, och skölden hängde över hans vänstra skuldra.
Denna staty flyttades .801 av Karl den store från Ravenna till Aachen
och var förmodligen den enda ryttarstatyen i den germanska världen.
Det kan därför ej lida något tvivel, att den tilldrog sig en oerhörd
uppmärksamhet, ej minst av de nordbor, som besökte Aachen, och
att i följd därav sagor utbildades om den mäktige gotiske konungen.
^29 besöktes Aachen av svenska sändebud, som då kommo till
kejsar Ludvig, nordiska köpmän voro antagligen ganska ofta där
°ch på 880-talet erövrades staden av nordborna, varvid statyen
U’üjligen förstördes.
Se vi nu på dikten, skildrar denna ganska säkert denna staty.
Didrik — heter det — rådde fordom över »Hraidhavets» strand,
umn nu sitter han, märingars furste, på sin gotiska häst, rustad
°ch med skölden i rem. Då det säges, att han nu sitter presens
kan ej avses någon död fornkonung, utan antingen en levande
Person eller en bild av en avliden, och mellan dessa båda möjlig-
heter kan man ej tveka. Men då sagans Didrik av Bern veterligen
den ende germanske sagokonung, som haft en staty, måste stiotcn
khrligen syfta på honom och ej på någon alldeles okänd gotisk
övding i Ostpreussen. Identiteten mellan strofens hjälte och Didrik
av Bern styrkes ytterligare av den ungefär samtidigt med Rökinskriften
örfattade engelska dikten Deors klagan, där Didrik säges länge hava
på »Märinga burg». Att den östgötiska stormanssläkten drog
’u den ryktbare gotiske konungen bland sina ättefäder, är alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
