- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 1. Forntiden och medeltiden /
139

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Runlitteraturen - Rökstenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så kortfattade våra runinskrifter än äro, lära de oss således Runhltera-
mycket. De visa oss för det första, att vikingatidens svenska dikt, tydelse
rent metriskt, haft, i stort sett, samma form som de isländska edda-
sångerna; den har liksom dessa varit strofisk och varit avfattad på-
det folkliga versmåttet fornyrdislag. Någon strof i Ijodahattr före-
kommer ej på de svenska runstenarna, — kanske en vers , men detta
beror väl på det berättande innehållet. Vidare visa oss de svenska
runinskrifterna, att dikten rört sig med ett episkt språk, med kenningar,
rned vissa blott inom epiken brukliga ord, med en särskild poetisk
ordställning o. s. v. För det andra innehåller Rökinskriften en serie
aHusioner på flera nu okända sagohjältar och visar således, att dessa
behandlats i vikingatidens svenska poesi. Mängden av versifierade
gravdikter antyder vidare, att diktkonsten så att säga ingått i det
dagliga livets behov; dessa bevarade diktfragment hava visserligen
ett ganska enformigt innehåll, men att runstenarna endast innehålla
gravdikter över vissa personer, visar icke, att vikingatidens poesi
eJ sysslat med andra ämnen, utan beror naturligtvis på stenens
uppgift — en dikt som Havamal eller Voluspa inhöggs icke i sten
rare sig i Norge eller Sverige. Fäster man sig blott vid runinskrif-
terna — den enda litteratur, som finnes kvar i vikingatidens egen
Uedskrift —, så står således Sverige högst betydligt framför de övriga
n°rdiska landen, ty de danska och norska runinskrifterna äro både
förre och i poetiskt avseende innehållsfattigare; hela det nuvarande
föanmark har ej så många runstenar som Gotland (över 200), och
Norge har ändå färre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/1/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free