Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden - Grannfolkens litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ ; “T
s
samma tid skrevs också en följd av ypperliga norska konungasagor.
Väl sökte de norska historikerna Munch och Keyser göra gällande,
att islänningarna i detta fall endast såsom ett slags sekreterare
nedskrivit en redan i Norge färdigbildad tradition, men denna åsikt
. torde numera ej räkna många anhängare. Att de isländska sago-
berättarna i många punkter stödja sig på en rent norsk tradition,
är tydligt, men å den andra sidan är den konstnärliga form, de giva
denna, dock deras egen och ej lånad från norska hemulsmän, och i
en mängd fall låna de icke blott från traditionen utan från historiska
källor, samtida skaldevisor, som de tolka och utlägga.
Snorres Den isländska guldålderns litteratur är således enbart isländsk.
E<1da- Men det oaktat finnes från denna tid ett arbete, som är av stor
betydelse även för oss svenskar, nämligen Snorre Sturlosons Edda.
Detta arbete, som skrevs omkring 1222 och aldrig tyckes hava slut-
redigerats av författaren själv,1 var avsett att utgöra en handbok för
de lärda isländska poeterna; en tid trodde man ock, att Edda i
själva verket betydde »poetik»; sedan har föreslagits översättningen
»Oddeboken», d. v. s. boken från gården Odde, där Snorre erhållit
sin uppfostran, men ordets verkliga betydelse kan knappt med
säkerhet angivas. Arbetet sönderfaller i tre delar: Gylfaginning, en
översikt av den nordiska mytologien, Skaldskaparmal, en samling
av brukliga omskrivningar inom skaldepoesien med hänvisning till
motsvarande ’ mytiska och sagohistoriska berättelser, och Hattatal,
en skaldedikt med metrisk kommentar. Syftet var, som sagt, att
giva en handbok i poetik, men då de isländska skaldernas hela
bildspråk var lånat från den hedniska diktningen, blev en förklaring
av detta bildspråk på sätt och vis en redogörelse för de hedniska
skaldernas mytologi. Gemensamt nordisk har denna mytologi säker-
ligen aldrig varit; den har utbildats inom ett litterärt skrå, vars
verksamhet för övrigt delvis inföll under kristen tid, och vikinga-
tidens hedning hade utan tvivel en religion, som var ganska olik
den, som Snorre i sin Edda konstruerat ut ur de gamla skalde-
visorna. Men dels grundar sig dock denna skaldereligion på en
verklig nordisk folktro, som i sina huvuddrag varit gemensam för
hela Norden, dels kunna de högre klasserna, även i Sverige, knappt
hava varit alldeles obekanta med hovskaldernas mytologi. Den
säkraste källan för vår kännedom om själva folktron är dock icke
Snorres eget arbete, utan de äldre dikter, från vilka han hämtat sitt
vetande, och de viktigaste av dessa finnas lyckligtvis ännu kvar.
1 En avskrift av Snorres eget utkast finnes kvar i den berömda Uppsalahandskrifte11
av Snorres Edda. Detta utkast utfördes efter Snorres död av hans systerson, och till ;
dennes bearbetning återgå alla andra handskrifter.
fl
í¡ &
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
