Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigt att påverka de nordiska hedningarna, ehuru naturligtvis i
början blott i sin mest primitiva form samt icke sällan i förbindelse
med motiv av mindre upphöjd natur. De blodiga människooffren
avskaffades såsom en naturlig följd av den gamla religionens fall-
Men även släkthämnden, som förut varit en plikt, mildrades under
inflytande från den nya läran för att slutligen i praktiken ersättas
av böter. Redan mycket tidigt märker man hos de kristna en
livlig medkänsla för de fattiga och lidande, och utan tvivel berodde
det åtminstone delvis på kristendomens insats, att de gamla slaV-
jakterna så småningom avstannade; att träldomen slutligen, visser-
ligen först på Magnus Erikssons tid, fullständigt avlystes i Sverige,
var helt visst en frukt av kristendomens långsamma och tysta arbete.
En annan följd av detta åskådningssätt möter oss i gotlänningarnas
överenskommelse med sveakonungen. De åtogo sig nämligen att
följa honom i »härfärd med sju krigsskepp mot hedniska land, men
ej mot kristna». I detta undantag ligger onekligen en känsla aV,
att de kristna tillsammans bildade en enhet, ett slags stat, och
detta var dock ett stort steg utöver det hedniska åskådningssättet,
enligt vilket främling var det samma som fiende. Under den period,
med vilken vi nu sysselsätta oss, var emellertid detta humanitära
inflytande från kristendomen endast svagt, och först då den katolska
kyrkan med folkungatiden förskaffat sig en fast ställning inom vårt
land, började utvecklingen att gå i ett raskare tempo.
Även i yttre måtto trängde kristendomen mycket långsamt in *
Sverige, långsammare än i de andra nordiska landen, och mot-
ståndet var här betydligt segare. Svearna — yttrar författaren till
den svenska krönikan i Hervararsagan - »hade en mycket stark
tro på de hedniska gudarna och höllo på forna seder». Redan
under de första åren av 8oo-talet började missionsverksamheten,
men i verkligheten tyckes den tyska missionen hava uträttat vida
mindre, än man av Rimberts och Adams krönikor är böjd att
tro, och utan tvivel har den mindre kända engelska missionen ’
västra Sverige haft en mycket större betydelse. Men ej heller för
denna gick det fort. Ännu omkring år 1100 var en mycket stor del
av Svealands befolkning hednisk och fördrev med anledning därav de11
kristendomsiviande konung Inge, omkring femtio år förut voro
även blekingarna asadyrkare, och så sent som I123 företog Signfd
Jorsalafar ett korståg mot de okristna smålänningarna. Hedningar
tyckas då även hava funnits i Västergötland, som dock var den nya
lärans stamhall i Sverige, och ännu 1177 uppgives norra Dalarnas
befolkning hava varit oomvänd. Omkring tre århundraden drog
det således att genomföra denna förändring, och så torftiga de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
