Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Fornaldarsagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visat, härröra originalen från 1200-talets sista del, och föie de skrift-
liga sagorna gingo de muntliga. Dessa åter ha till stor utsträckning
legat till grund för Saxos danska krönika, och av denna att döma
var stilen således fullt utbildad redan i slutet av 1100-talet. Men vissa
spår föra oss ännu längre tillbaka i tiden. Sagor som Hamlet samt
Hagbard och Signe höra otvivelaktigt till denna grupp, men de voro
bekanta i Norden redan under vikingatiden. Då började således
denna litterära strömning för att på 1100-talet nå sin höjd.
I sin förträffliga Saxoundersökning har Olrik karakteriserat dessa lo™a^a’
sagor såsom norska, ehuru de för Saxo berättats av resanae i - vár¡ng.
länningar. I en mängd fall kan detta nog vara riktigt. Men Olrik saga,
synes mig här av en stilskillnad hava gjort en nationalitetsskillnad.
Såsom en rent isländsk produkt uppfattar han den historiska sagan,
och häremot kan, såsom jag redan utvecklat, intet invändas. Så-
som karakteristisk för Danmark sätter han den korta, mera anek-
dotiska sägnen, men såsom jag förut sökt visa, är denna snarare en
gemensamt nordisk företeelse. Såsom norsk rubricerar han slut-
ligen fornaldarsagan. Men även denna är enligt min mening gemen-
samt nordisk, en litteratur för och av köpmännen i hela Norden,
gemensam för islänningar, norrmän, danskar och svenskai eller för
alla de köpmän, som färdades på linjen Novgorod, Hedeby, Bränn-
öarna, Bergen och Island. Överallt på denna trade berättades dessa
sagor, men de upptecknades endast av islänningarna och Saxo, och
den senare behöver för de muntliga sagor, han hörde, icke ute-
slutande hava haft isländska eller norska hemulsmän.
Fornaldarsagan är därför, som jag tror, företrädesvis en väring
saga, d. v. s. den har uppstått hos och utbildats av de köpman,
som färdades i österled, åtminstone till en väsentlig del. Då dessa
mest voro svenskar, men även danskar, har det tydligen varit sago-
berättare av dessa nationaliteter, som förmedlat beröringen mellan
Östern och Norden, och härom hava vi även en bestämd uppgift.
En bland de märkligare sagor av denna typ, som vi hava, är den
av mig redan omtalade Didriks saga av Bern. Den nedskrevs 1
Norge troligen mot mitten av 1200-talet av en islänning, som där
hört sagorna av de lågtyska köpmän, som uppehöllo sig i Bergen.
Huvudstommen utgöres också av lågtyska sagor, och troligen har
den ursprungliga berättelsen blott omfattat de delar, i vilka Didri
själv är hjälten. Men till denna stomme ha sedan fogats andra
sagor, så flera, som spela i Vilkinaland, »som nu kallas Svithio ,
°ch Gautland och Sveakonungens hela välde, Skåne, Seland, Jut
land, Venden och alla de riken, som höra därtill», vidare 1 Ryss-
land, Grekland och Hunaland, d. v. s. en del av sagan risar
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
