Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’íf
E
L.
I
framväxande tyska städerna, men utgången av den tävlan, som
nu började, var ingalunda på förhand given, utan betingades av
faktorer, med vilka Birger Jarl icke kunde räkna. Med en viss
rätt synes hans politik i denna punkt kunna jämföras med Gustav
Adolfs. Då strömmade på konungens initiativ en mängd hol-
ländare, skottar och tyskar in i landet, men dessa gingo upp i den
inhemska befolkningen och tillförde denna ett tillskott av mer-
kantil och industriell kraft. Samma tanke föresvävade måhända
Birger Jarl. Även han tyckes hava tänkt sig möjligheten att för-
vandla de tyska köpmän, som slogo sig ned i vårt land, till goda
svenskar och med deras hjälp höja vår sjunkande handelskraft.
Till en början såg det ut, som om denna plan skulle kunna
genomföras. Flera av immigranterna blevo tydligen nationaliserade,
och att de verkligen bidragit till det merkantila livets höjande,
framgår därav, att våra städer till en stor del uppstodo eller ut-
vecklades till sådana just under denna tid. Borgarna i dessa voro
med all sannolikhet till en del tyskar eller försvenskade tyskar,
°ch i varje fall har beröringen med Tyskland kraftigt främjat den
svenska stadsutvecklingen. Tydligt iakttaga vi detta med avseende pa
Gotland. Visby förblev väl fortfarande en övervägande tysk stad, men
Både denna och hela ön, som förut stått i ett tämligen lösligt för-
hållande till Sverige, knötos nu ganska fast till folkungarnas krona,
°ch försöket att av staden göra ett oberoende samhälle blev med
kraft tillbakavisat av Magnus Ladulås, som också lyckades att i viss
niån utplåna skillnaden mellan Visbys tyska och gotländska borgare.
Politiskt räddades staden åt Sveriges krona, och i följd därav trängde
också det gotländska elementet inom staden starkare fram visser-
ligen på bekostnad av Visbys maktställning, som nu i stället över-
gick till Lübeck.
På samma sätt hejdades det tyska elementets framträngande i
Bkets övriga städer. Av breven från denna tid se vi, huru tyskar allt
mer och mer bli bofasta icke blott i Stockholm, utan ock i mindre
städer såsom Uppsala, Kalmar, Skänninge, Arboga, Örebro, Söder-
köping o. s. v. Redan 1323 talas i Stockholm om rådmän såväl »av
tyskar» som »av svenskar», och i Magnus Erikssons Stadslag bestäm-
mes, att ej mer än halva antalet borgmästare och rådmän far vara
tyskar. Man har häri sett en eftergivenhet för de tyska ansprå-
ken, men knappast med rätta. Snarare bör detta stadgande anses
riktat mot förtyskningstendensen, ty alla borgmästare och rådmän,
såväl tyskar som svenskar, skulle hava tagit arv i staden och
voro förpliktade att svärja konungen trohetsed; med tysk menades
för övrigt ej tysk undersåte, ej ens tysk immigrant, utan den »som
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
