Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Eufemiavisorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.. .■—-r-*"-
1
även i metriskt avseende skiljer sig från chanson de geste. Denna
var äldst på io-stavig vers, senare på tolvstavig (den s. k. alexan-
drinen), under det att en roman var avfattad på åttastavig. Även
ämneskretsen var en annan. En chanson de geste ansågs åtmin-
stone behandla ett ämne ur Frankrikes nationella historia, i regeln
från Karl den stores tid. En roman hade icke denna nationellt
historiska karaktär, utan ämnet lånades antingen från den grekisk-
romerska forntiden eller — efter vad man trodde — från den bre-
tonska traditionen (romans bretons). Och erotiken, som ej haft någon
plats i chansons de geste, är här den axel, kring vilken allt rör sig.
De sagor, som ligga till grund för dessa dikter, berättades äldst
på prosa av s. k. conteurer, som i regeln tyckas hava varit från en
viss trakt, det västra Normandie och det östra Bretagne, där befolk-
ningen talade såväl bretonska som franska. Sagorna hade därför
i allmänhet en viss bretonsk fernissa över sig, och ett framstående
rum inom dem intogs av den brittiske sagohjälten konung Artus.
Men till en stor del stamma själva sagorna från Orienten och Grek-
land, med vilka land man då nyligen genom korstågen gjort be-
kantskap. Dessa prosasagor berättades i olika form av de olika
conteurerna och tyckas knappt hava haft något högre konstnärligt
värde — närmast skulle de väl kunna jämföras med de nordiska
fornaldarsagorna. Men så togos dessa sagor vid I lOO-talets mitt om
hand av en stor skald, Chrétien de Troyes, och i hans bearbet-
ning blevo de något nytt. Vid de nordfranska hoven hade man
då en icke obetydlig klassisk bildning; man studerade de antika
epikerna, Vergilius, Lucanus m. fl., samt sökte även efterbilda dem
i nylatinska dikter. Några på franska skrivande skalder, såsom Benoît
de Sainte-Maure och Chrétien, valde, påverkade av denna rörelse,
antika ämnen, såsom sagorna om Troja, Thebe, Eneas m. m., och
omskrevo dessa sagor till ett slags riddardikter, halvt medeltida och
halvt antika. Den höviskhet i seder och den humanitet i världs-
åskådning, som tillhört antiken, kom på så sätt in också i medel-
tidens epik. Men med detta element blandade sig hos Chrétien
ännu ett nytt. Skalden vistades företrädesvis vid hovet i Champagne,
och där blomstrade då en lyrisk diktning i nära anslutning till den
proVençalska. Av dess subtila erotik, ett slags pretiös kärleksfilo-
sofi, hade Chrétien tagit starka intryck, och då han nu vände sig
till de bretonska conteurernas sagor samt diktade om dem till ver-
sifierade romaner, fyllde han dessa med en världsåskådning, som
lånats dels från den provençalska lyriken, dels från de nyss om-
talade antika riddarromanerna. 1 dessa nya dikter, om Ivan Lejon-
riddaren, Tristan, Lancelot, Perceval m. fl., hade tidens riddar-
2Ó2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
