Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Eufemiavisorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eufemia-
visornas
original.
konung Hakon Magnussons och drottning Eufemias enda dotter,
Ingeborg, ville drottningen antagligen bereda sin blivande, ridder-
lige måg en angenäm överraskning och vände sig därför till en man
i hans hird och bad honom att till svensk knittelvers överflytta en
av samtidens mest berömda sagor, förmodligen den, som mest slagit
an på hertigen. Den svenske skalden följde uppmaningen, och året
därpå var Herra Ivan eller dikten om Ivan Lejonriddaren färdig.
Prinsessan Ingeborg, hertig Eriks blivande gemål, var emellertid
vid förlovningens ingående ett spädbarn på endast ett år, och det
var således lång tid till giftermålet. Kort efteråt blev emellertid
förhållandet mellan hertig Erik och konung Hakon så spänt, att
det t. o. m. kom till krigiska förvecklingar mellan båda. Men de
försonades åter, och på sommaren 1307 reste Erik till Norge för
att fira sitt bröllop. På grund av brudens ungdom ville emellertid
konungen ej gå in härpå. Dock kom det icke till en brytning dem
emellan, och vid detta nya möte mellan drottning Eufemia och
hertig Erik ville den förra åter glädja sin blivande måg med en ny
roman, gav hans diktkunnige följeslagare det tyska originalet i hand,
och i början av året därpå, 1308, förelåg den svenska rimdikten,
Hertig Fredhrik, färdig. Knappt hade emellertid detta skett, förrän
förlovningen definitivt bröts — hertigen ingick t. o. m. en annan, också
av politiska skäl. Men drottning Eufemia, som tyckes hava varit
hertigens trogna beundrarinna, lyckades åter försona konungen och
honom, och 1312, troligen först på sommaren .eller hösten, kunde
slutligen det så länge förberedda bröllopet firas i Oslo. Drottning
Eufemia fick icke uppleva det, ty hon avled den 1 maj, och bröllopet,
som skulle hava firats denna månad, blev därför troligen uppskjutet
till hösten. Men före sin död hade hon låtit föranstalta om en
tredje roman för hertigens räkning, romanen Flores och Blanzaflor,
som på ett lyckligt sätt antyder de svårigheter brudparet haft att
genomgå, dikten handlar nämligen om tvenne unga älskande, som efter
en mängd vedermödor och äventyr till sist lyckligen förenas. Dessa
tre böcker, som nu gemensamt benämnas »Eufemiavisorna», kommo
naturligtvis till hertig Eriks bibliotek och gingo därefter över till
sonens, konung Magnus Erikssons. En förteckning över hans
böcker fran 1340 upptager även »unum Yvan» och »librum de hær-
togh Fræthrik».
Detta är den datering av dikterna, som jag på skäl, som strax
skola anföras, anser vara den riktiga. Men frågan har varit ivrigt
diskuterad, och det torde därför vara nödvändigt att här taga upp
de filologiska problem, som därvid berörts. Först frågan om de
svenska dikternas förebilder. Vad Hertig Fredhrik beträffar, är denna
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
