Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Lagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemenskap, som låg i boplatsen, trädde en ny — samhällsklassens
och levnadsyrkets. Köpstadsmännens Bjärköarätt kan med en viss
rätt sägas tillhöra denna kategori. En verklig klasslag ägde man
redan före Bjärköarättens tid i den för kyrkans tjänare gällande
kanoniska rätten, och en ny tillkom i Gårdsrätten, vilken gällde för
konungens personliga tjänare. Den äldsta antages tillhöra Magnus
Erikssons tid, men torde återgå till en ännu äldre, nu förlorad, från
1200-talets slut. Till dessa klasslagar höra slutligen medeltidens
talrika skråordningar samt i viss mån även dess’ gillestadgar.
Men först mot medeltidens slut nådde korporationsväsendet den Lands-
utveckling i Sverige, att de olika stånden künde uppträda å hela laga1’
rikets vägnar. Under den äldre medeltiden var konungen riksenhe-
tens ende representant, och det kan ej nekas, att folkungaättens
monarker till fullo insågo vikten av den uppgift, som i detta fall
ålåg dem. Den starka konungamakt, som de skapade, betydde
således i själva verket ett stärkande av det band, som sammanhöll
det federativa statsförbund, som hette Sverige, och på lagstiftningens
område använde de denna starka konungamakt till att bryta parti-
kularismen. Birger Jarl och Magnus Ladulås gingo i spetsen genom
de edsörelagar, som de förmådde alla de olika landskapstingen att
antaga, och slutligen lyckades det den så orättfärdigt smädade
Magnus Eriksson att fullborda detta lagstiftningsarbete med den
lag, genom vilken alla de landskap, som lydde under Sveriges krona,
knötos samman till en enhet. Lagen, den s. k. Magnus Erikssons lands-
lag, som var färdig kort efter 1347, erhöll — sannolikt med anledning
av prästerskapets motstånd 1 — aldrig kunglig sanktion, men antogs
det oaktat så småningom i rikets olika landskap, och därmed var
Sverige, åtminstone på papperet, vordet ett. Genom Magnus Eriks-
sons bedrivande utarbetades ungefär samtidigt en gemensam för alla
städer gällande lag, den s. k. Magnus Erikssons stadslag, som vid år-
hundradets slut torde hava varit antagen i de flesta svenska köpstäder.
Den stöder sig på landslagen och saknar liksom denna kyrkobalk.
Hela detta storartade lagstiftningsarbete är folkungatidens verk.
Den närmaste tiden gjorde intet för att fullborda det. Under
Kristoffers av Bayern regering reviderades väl den gamla landslagen,
men dels kan den s. k. Kristoffers landslag knappt sägas vara någon
ny lag, dels undanträngde den först på 1500-talet Magnus Erikssons.
1 Av samma anledning fick landslagen icke någon kyrkobalk. Varje landskap an-
vände därför sin gamla kyrkobalk.
29I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
