Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K >’
;*
I
I
Sammanställa vi de underrättelser vi hava, kunna vi föreställa
oss medeltidens vanliga nordiska dans på följande sätt. De dansande
bildade en ring eller en kedja under anförande av en fördansare
eller försångare, vilken såsom tecken på sin värdighet i handen höll
en krans eller en bägare. Han angav dansens början med att sjunga
en inledande, lyrisk strof, som innehöll omkvädet och meddelade
melodien, eller ock började han direkt med omkvädet och sjöng
därefter balladens första strof, som slutade med samma vers, med
vilken han börjat, d. v. s. omkvädet, i vilket alla nu kunde in-
stämma. Ett exempel på det förra slaget hava vi i en visa, som
börjar:
Här ligga så många stigar till bys,
De äro icke alla slätta.
Väl är den i världen till,
Som råkar på den rätta.
Den älskogen gångar dem väl] av.
Ungersven rider i rosenlund,
Han binder sin häst vid rönne.
Så går han i höga loft
Och snackar med jungfrun i löndom.
Den älskogen gångar dem väl av.
Därmed började dansen, de deltagande rörde sig i högtidlig takt
antingen åt sidan eller fram och tillbaka, försångaren sjöng den ena
strofen efter den andra, och de dansande instämde i omkvädet.
Omkvädet. Genom detta sätt att föredraga visan gjordes en egendomlig
boskillnad mellan dess episka och dess lyriska element. Själva
strofen var rent episk; lyriken sparades för omkvädet. Men genom
att ofta upprepas av hela skaror av dansande och sjungande för-
därvades dessa omkväden lätt och övergingo ej sällan till menings-
lösa ordramsor, varefter de någon gång kunde ersättas med nya,
som lånats från andra ballader; i senare tid, då balladen ej längre
användes såsom dansvisa, föllo de ofta bort. Betrakta vi emellertid
de omkväden, som någorlunda orubbade finnas i behåll, så kunna
dessa delas i två stora grupper. Antingen avse de att återgiva
själva grundtanken eller huvudinnehållet i dikten, t. ex. Holger
Dansk han vann seger av Burman, eller också fäster sig om-
kvädet endast vid balladens egenskap av att vara en dansvisa, vilken
sjöngs vid vårens inbrott, då svenner och jungfrur trådde dansen
på de gröna ängarna. Omkvädet innehåller då antingen ett utbrott
av dansens glädje, t. ex. Här dansa jungfrur, eller ett jubel över
den sköna sommartiden, då allt grönskar och knoppas. T. ex.:
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
