Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
K©
I ’H
■lili
■
Ännu på Afzelius’ tid lär balladen Herr Karl eller klosterrovet
hava utförts på detta halvt dramatiska sätt i vissa bygder av vårt
land. På denna mimiska karaktär hos dansvisorna beror måhända
deras knapphändighet; mycket av det, som i orden endast an-
tydes, åskådliggjordes måhända genom de dansandes mimik och
rörelser.
Fransk och Innan vi gå vidare, kunna vi fråga: huru gammal är denna dans
engeisk . ]\jorcjenp Ett faktum, varom alla forskare syhas vara ense, är, att
ballad. ...
de gamla germanerna ej kände dansen i egentlig mening, d. v. s.
som sällskapsdans, nöjesdans, erotisk dans eller hur man vill kalla
den. Då goterna i sin bibelöversättning skola återgiva uttrycket
dans, begagna de vanligen ett slaviskt lånord, och tyskarna låna —
omkring 1100 — sin beteckning för dans från franskan. Germanerna
tyckas väl hava haft svärddanser och andra rituella danser, men ej
nöjesdans. Någon dylik omtalas aldrig i sagorna eller i dikterna,
och denna tystnad kan ej bero på en tillfällighet. Däremot höra vi
mycket tidigt talas, om dans bland gallerna i Frankrike, och redan
på 6oo-talet ivra kyrkomötena där mot »ballationes et saltationes».
Något längre fram höra vi en dansvisa omtalas.
I en vid mitten av 8oo-talet skriven latinsk legend omtalas en
seger, som Klotar II vunnit, och författaren tillfogar: »om denna
seger är en folkdikt allmänt bekant, vilken sjunges sålunda, under
det att kvinnorna utföra ringdanser» ; därefter meddelas den första
och den sista strofen — tyvärr i latinsk omskrivning. Här hava vi
sålunda en episk dansvisa av samma karaktär som våra nordiska
ballader, och från en något senare tid — iooo-talet — hava vi den
första strofen i en populär dansvisa. I en legend berättas nämligen,
huru några män började en dans och därvid sjöngo:
Equitabat Bovo per silvam frondosam,
Ducebat sibi Mersuindem fortnosam.
Quid stamus? Cur non imus?
Det korta citatet visar, att innehållet i den fullständiga visan varit
episkt, att denna episka visa sjungits såsom ackompanjemang till
en dans, att strofen bestått av två verser med omkväde och att
varje vers haft fyra höjningar och en svag cæsur. Allt stämmer
således med den nordiska balladen.
Inom i ioo-talets franska litteratur omtalas sedermera ringdanser
— vanligen kallade »caroles» — mycket ofta. Med ledning av
samtida källor tänker sig Gaston Paris dessa på ungefär följande
sätt. Carolen utfördes vanligen av kvinnor, men ofta även av både
män och kvinnor, vilka dansade under anförande av en försångare
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
