Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balladens
ålder i
Sverige.
Ballader-
nas för-
fattare.
d. v. s. ballader eller dansvisor. Mot mitten av 1200 talet
notisen samma visa, som jag förut citerat: Equitabat Bovo etc. och
som över huvud är den äldsta kända. I Sverige omtalas »danz»
första gången vid Valdemars och Sofias bröllop 1260, och seder-
mera, under de följande åren, nämnas ofta »dans och lek och fager
ord»,
hade dansvisan således blivit populär i vårt land. Men — kunna
vi fråga — är den icke äldre? Näppeligen. Senare delen av 1200-
talet betecknar en avgjord brytning i hela den svenska kulturen.
Medeltidens ledande idéer, utlandets sedvänjor, hierarkien och
riddarväsendet tränga då in i vårt land, och onekligen är man böjd
att sammanställa denna sociala omvälvning med en ändrad litterär
smak. Starka skäl tala ock för en dylik. Ännu i början av 1200-
talet begåvo sig isländska skalder till Sverige, men efter några
decennier upphöra deras resor — kan man icke förmoda: därför
att deras dikter icke längre ägde någon publik? Såsom jag strax
skall visa, undergick metriken just under detta århundrade en
fullkomlig revolution. Ännu på 1200-talet skrev man allittererad
Vers, men vid sidan av denna vers smyga sig mot århundradets
slut satser på knittelvers in i våra lagar — ett tydligt tecken på
en metrisk brytningsperiod. Balladen, som begagnai ett i a iss
mån nytt versslag, kan därför ej gärna vara äldre än 1200-talet,
och ett kriterium hava vi hos Saxo. Han skrev i början av århund-
radet, men de dikter, som han återger på latin, hava alla varit
stavrimmade kväden, som således ännu réciterais. Däremot har
han, så vitt man kunnat finna, icke haft någon enda »folkvisa»
framför sig, ty i så fall hade han nog använt innehållet för sm
historia. Och slutligen: ingen enda svensk eller dansk visa, som
historiskt kan dateras, kan föras längre tillbaka an 1200-talets
mitt. Ligger icke däri ett starkt sannolikhetsskäl för, att de visor,
Som ej kunna dateras, icke heller äro äldre: I varje fall finnes
intet skäl att förlägga balladdiktningen längre tillbaka 1 tiden an
1200-talets mitt.
Författarna äro, som sagt, okända. Men däremot är det lätt att
finna den samhällsklass, för vilken dessa dikter kommo till. Det
är icke borgarens. Funnos inga andra källor för medeltidens historia
än folkvisorna, skulle man — säger Erslev — »nästan tro, att det
då varken fanns köpstäder eller handel i Danmark». Lika htet
skrevos dessa visor för bönderna; omtalas de, är det med ring-
aktning. Det kan även ifrågasättas, om bönderna under folkunga-
fiden ännu dansat några »caroles»; de avbildningar, man har a\
deras dans, tyda ej därpå. Däremot är det tydligt, att lisorna
skrivits för adeln, ty de handlande personerna tillhöra nästan alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
