Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Officiet och legenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN kristna kulten hade under den föregående Mässan,
brytningsperioden varit enkel, utan någon
egentlig prakt eller glans. Landskyrkorna
voro i regeln — att döma av Västgötalagen
oansenliga stavkyrkor. Stenkyrkorna,
där dylika funnos, voro trånga, dystra och
halvmörka; genom de små, skottgluggslik-
nande fönstren silade sig endast ett ytterst
njuggt ljus, och väggmålningar omtalas såsom
rena undantag och märkvärdigheter. Några mäktiga katedraler funnos
ännu icke, om man undantager Skara; de övriga, särskilt i Mälar-
dalen, tillhöra folkungatiden. Men dessa, i övergångsstil eller gotik,
voro av en annan art: stora, öppna och ljusa, och genom de väldiga,
mångfärgade glasfönstren bröt sig ett stämningsfullt, mystiskt ljus.
Gotiken, vars blomstring i Sverige sammanfaller med folkungatiden,
är också det mest fulltoniga uttrycket för medeltidens religiösa liv,
dess trosglöd, dess subtila spekulation och dess mystiska innerlighet.
Gudstjänsten blev nu i dessa nya katedraler en annan än förut.
Prästen hade visserligen ända sedan Ansgarius’ dagar i koret fram-
mumlat sina mässor, men någon prakt hade icke kunnat utvecklas
i de oansenliga kyrkorna, som dessutom saknade egentlig korper-
sonal. Ett par ansatser frånsedda, inrättades nämligen domkapitlen
i Sverige icke förr än med folkungatiden. Varje domkyrka erhöll
då ett »kapitel», som så småningom steg till bortåt en tjugo man,
prepositus, decanus, scolasticus, cantor, succentor o. s. v., och
under de egentliga kapitularerna stodo de s. k. kordjäknarna och
scolarerna, vilka utbildades för kortjänsten. Ty denna var kapitlets
viktigaste och huvudsakligaste uppgift. Varje dag hölls nämligen
en hel serie av gudstjänster, och på de stora fest- och helgdagarna
utvecklades härvid en prakt, vartill nordbon förut ej haft något
motstycke och som därför måste hava gripit sinnena med en oemot-
ståndlig makt.
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
