Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Mystik och skolastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KH I
(en latinisering av Bo). Om han varit svensk eller dansk, är tvivel-
aktigt. Vanligen kallas han »de Dacia» (som såsom dominikaner-
provins omfattade hela Norden), och han kunde därför tänkas vara
dansk, men åtskilliga skäl tala för att han varit svensk, troligen
från Östergötland. Tyvärr är hans biografi föga känd. En gammal
förteckning från 1300-talets början över författare, tillhörande domi-
nikanerorden, upptager även »Boethius de Dacia» och uppräknar ej
mindre än tretton arbeten av honom. Men å den andra sidan
kallas han »magister», och ingen dominikanermunk var magister
eller lärare inom artistfakulteten. De båda beteckningarna stå så-
ledes i strid med varandra. Men möjligen kan motsägelsen för-
klaras så, att han av skäl, som vi strax skola se, ingått i domini-
kanerorden.
I Paris befann han sig emellertid på 1260-talet, och just vid
denna tid började averroismen, medeltidens fritänkeri, att vinna
livlig anslutning vid det franska universitetet. Den förnämste
målsmannen för denna averroism var en magister Sigerius från
Brabant, men såsom hans vapenbroder stod magister Boethius.
1270 blev striden mellan de olika filosofiska skolorna särskilt
brännande. Dessa voro ganska många. A den ena sidan stodo
Sigerius och Boethius och »magistrarna» vid universitetet, å den
andra dominikanerna under ledning av Thomas ab Aquino, och ett
tredje parti utgjordes av det sekulära prästerskapet, anfört av bi-
skopen av Paris Étienne Tempier. 1270 utfärdade denne en hög-
tidlig förkastelsedom över tretton satser, som förkunnats av averro-
isterna. Dessas huvudtes var, att det förnuft, det liv, som åter-
finnes hos olika individer, blott är ett enda, och att det således
ej finnes någon personlig odödlighet, i följd därav ej heller några
eviga straff. Lika litet finnes det någon fri vilja. Allt, som sker
i denna världen, beror på himlakropparnas inverkan, och män-
niskornas handlingar bestämmas ej av någon gudomlig försyn-
Världen är evig, och någon första människa har icke funnits.
Trots denna dom tyckas emellertid Sigerius och Boethius hava fort-
satt att vid universitetet kämpa för sina irrläror, och 1277 ut’
färdade biskopen därför en ny förkastelsedom över ej mindre an
219 satser, som förkunnats av averroisterna. I en förteckning kallas
urkunden »Contra Segerum et Boethium heréticos»; i en annan
uppgives, att den »främste förfäktaren av dessa satser var en klerk
vid namn Boethius’». Det är således tydligt, att han i denna strid
spelat en mycket framstående roll.
Kort därefter blevo Sigerius och en annan averroist åtalade av
inkvisitorn i Frankrike och stämda inför hans domstol; förmodligen
1, ; I;
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
