Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Mystik och skolastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick även Boethius mottaga en dylik stämning. Men både han och
Sigerius vädjade till påven och begåvo sig till Orvieto eller Viterbo,
där påven då vistades. Möjligen gick Boethius nu över till den
rättrogna dominikanerorden för att därigenom undgå den hotande
kättardomen. Det tyckes emellertid ej hava hjälpt. En domstol
synes hava blivit nedsatt över de båda anklagade, ännu i början
av 1283 förefaller Boethius hava vistats på fri fot, men blev sedan,
jämte Sigerius, kastad i fängelse, och där slutade han sina dagar —
troligen 1284.
Såsom författare utvecklade han en mycket flitig verksamhet,
men hans skrifter — omkring ett tjugotal — äro ännu outgivna
och ej närmare undersökta. Den förnämsta tyckes hava varit en
utläggning av Aristoteles’ topik, Questiones super libros Topicorum.
Han skrev även en mängd avhandlingar om andra arbeten av
Aristoteles samt även grammatiska skrifter, vilka dock, som nästan
alltid under medeltiden, äro av ett väsentligen filosofiskt innehåll.
I Norden tyckas dessa skrifter emellertid hava varit föga kända,
och så vitt jag vet, finnes här intet av hans arbeten bevarat. I
utlandet var han däremot ganska mycket uppmärksammad, och
den bekante filosofen Raymundus Lullius riktade mot honom en
särskild stridsskrift: Liber contra errores Boethii et Segerii.
En annan däremot på sin tid i Sverige mycket läst författare Laurentius
var dekanen i Uppsala Laurentius Olavi de Vaxald, som på de v axaId’
1280-talet studerat i Paris, där han blivit magister. Enligt en gam-
mal klosteranteckning har han författat tre arbeten. Av dessa
finnas nu blott två kvar, nämligen Suffragium curatorum och
Summa decani de ministris et sacramentis ecclesiasticis, båda ar-
beten i praktisk teologi. Det senare är känt i icke mindre än
tre handskrifter, ett kapitel t. o. m. i fem, och synes, så vitt man
av ett flyktigt genomögnande kan döma, fördelaktigt utmärka sig
genom sin rediga och enkla framställning. En tredje, även i ut-
landet högt skattad författare var Birgittas biktfader och förste
lärare, magister Matthias, som också med all säkerhet förvärvat Magister
sig sin bildning och sin magistergrad i Paris. Tyvärr är hans Matthias-
biografi föga känd; första gången han tydligt omtalas är 1333, då
han redan var magister och kanik i Linköping. För övrigt veta
vi endast, att han deltagit i Magnus Erikssons ryska korståg, som
till en del väl tillkommit på Birgittas uppmaning, och att han kort
efter sin återkomst avlidit i Stockholm, antagligen av den då
1350 — rasande stora pesten. Genom en anteckning i en Vad-
stenahandskrift känna vi dessutom namnen på åtskilliga av hans
skrifter. Dessa äro nästan alla bevarade. Det troligen äldsta arbetet,
22 — Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. I. 337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
