Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
357
uppenba-
relserna.
”111)»
I h’z
w
lili
4#
r
endast några få dagar
dödsfallet strök hon rin-
av sitt finger, och då
förundrade sig över den
nu mottog.
sig själv — var kallt och hårt
liten gnista, men hon 1
emot och din make dog.»
Kort efter Ulvs död, då hon
av hänryckning, tyckte sig s..
honom säga: »Du är min 1––-
sig. Hon hörde, hur helgonet viskade tröstens ord till henne och
förklarade henne stå under försynens särskilda hägn; ett bevis
därpå skulle hon erhålla i mannens tillfrisknande. Ulv kom sig
verkligen för denna gången och fick ännu en gång återse sitt hem,
men endast för att dö.
På Birgitta hade detta dödsfall en rent förkrossande inverkan.
Det var liksom det sista bandet mellan henne och världen nu
slitits sönder, och om denna hennes själsstämning har legenden
bevarat en rent gripande berättelse.
På dödsbädden hade Ulv
tryckt en ring på hennes
finger och bett henne bära
denna såsom en uppmaning
att ständigt bedja för hans själ.
Men
efter
gen
man
kärlekslöshet, som detta tyck-
tes bevisa, svarade hon: »När
jag begrov min man, begrov
jag med honom min jordiska
kärlek, ty ehuru jag älskat
honom såsom min egen själ,
önskar jag ej ens med en
örtug mot Guds vilja återköpa
honom livet. Så länge jag
bar denna ring, var den mig
liksom en börda, emedan jag
då erinrade mig all svunnen
glädje. Men nu skall min själ
rikta sin kärlek endast till
Gud, och därför vill jag glömma både ringen och min make.» ;
Det har sagts om skalden, att han behöver »sorgens gåva» för
att lära sig dikta sina sånger, och det var denna tunga gava Biigitta
»Ditt hjärta — yttrade hon sedermera en gång om
• såsom stål, det fanns däri blott en
föll uppå ett svavelberg, då världen gick dig
’ .a stod bedjande i kapellet, greps hon. Deísta
ig skåda Kristus framför sig och horde
brud och förbindelseleden mellan mig och
Birgitta.
Träsnitt ur Gothans Birgitta-upplaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
