Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£>■
F
360
Kritiken
uppenba-S
relserna.
a
■
p
hon fick klosterregeln klar för sig : »Gud, alltings skapare, kun-
gjorde med sin välsignade mun för mig ovärdiga människa alla
dessa regelns ord så underbart och på så kort tid, att jäg ej för-
mår beskriva det för någon människa. Ej heller är det möjligt för
någon att utan kroppslig liknelse begripa, huru på en så ytterst
kort tid så många ord kunde uttalas och uppfattas.» Mycket ofta
stå dessa uppenbarelser i samband med hennes böner och utgöra
svar på dylika. Själv håller hon på, att hon vid dessa tillfällen
»var vakande, ej sovande». Hon blev då »hänryckt i anden. Och då
tycktes alla hennes kropps krafter likasom svika, men hennes hjärta
upptändes och jublade av kärlekens glöd, hennes själ tröstades,
hennes ande stärktes av en gudomlig kraft, och även hennes med-
vetande fylldes av en andlig insikt». Men den uppenbarelse, som
nu följer, är icke intellektuell, utan imaginativ: hon tyckte sig se
en person, som talade till henne de ord, som därefter meddelas.
Och över huvud blanda sig hos Birgitta de imaginativa och de in-
tellektuella uppenbarelserna. I bägge fallen hade hon den typiska
medeltida extasen. Jag har — skriver hennes biktfar Alfonsus -
»sett förutnämnda fru, stundom sittande, stundom liggande fram-
stupa, vara helt försjunken i bön och liksom medvetslös, berövad
bruket av kroppens sinnen, hänryckt i en andens extas, utan att
se eller höra något av det, som försiggick på den plats, där hon
kroppsligen var. Då hon återkom till sans, berättade hon för mig,
till sådant ovärdige, och för de förutnämnda två biktfäderna sina
visioner, som hon då hade haft». Men å den andra sidan är det
tydligt, att hon haft uppenbarelser, även då hon ej befann sig 1
extas, och efter vad det förefaller voro dessa de talrikaste, ty de
flesta inledas blott med étt: »Kristus sade» eller »Maria sade».
Hennes båda biktfader berätta ock, att när hon ej själv kunde upp-
teckna uppenbarelserna, framsade hon »med stor andakt och guds-
fruktan och ibland under tårar orden på sitt språk med en viss,
omsorgsfull högtidlighet, som om hon läste i en bok».
Birgitta uppfattade sig själv såsom en sierska, genom vilkens mun
Kristus och Jungfru Maria meddelade sig med mänskligheten. Men a
den andra sidan var hon en olärd kvinna, och även detta kände hon
själv. Hon lopp därför fara att i sina uppenbarelser uttala kätterska
åsikter. Visserligen uppfattade hon denna fara icke på samma sätt
som en modern människa. Att de ord, hon förkunnade, verkligen
voro henne ingivna av en övernaturlig makt —■ därpå tvivlade
varken hon eller hennes omgivning. Men »mörksens ande» ägde rf
förmågan att ikläda sig ljusets gestalt, och det var därför nödvändigt, I
att revelationerna underkastades kritik av någon, som ägde för- ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
