Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natio-
nalitets-
känslan
vaknar.
avvärjdes väl denna fara, men det merkantila beroendet under Hansan
fortfor liksom förut, och till detta sällade sig nu också ett religiöst
och vetenskapligt. Intill mitten av 1300-talet hade våra blivande
klerker studerat i Paris, men vid denna tid avbrytas dessa studie-
resor nästan fullständigt, och i stället finna vi, huru de svenska
studenterna begiva sig till de nybildade tyska universiteten. Härmed
ställde vi oss i ett andligt beroende av Tyskland, som i det hela
fortfor ända till sjuttonhundratalet, då vi åter började träda i en
livligare beröring med den franska kulturen.
Godvilligt gingo vi visserligen icke under oket. I det för övrigt
så torra Vadstenadiariet förekommer under året 1365 — då Magnus
Eriksson tillfångatogs av Albrekt —• en blomstrande fras, som ser
ut att vara lånad från någon nu förlorad politisk folkvisa: tune aves
rapaces preoccupaverunt cacumina montium (rovfåglar slogo sig då ned
på bergens toppar), ty — heter det förklarande — tyskar förtryckte
då landet under många år. Från en något senare tid hava vi en
allegorisk dikt om konung Albrekt, i vilken författaren under ett
bittert hån klagar över tyskarnas övervåld, och en annan skrift, på
prosa, riktar sig mot de s. k. Käpplingemorden.
Knappt hade emellertid den mest överhängande politiska faran
från Tyskland avlägsnats, förr än den svenska nationaliteten hotades
av en ny, från Danmark. Vid första blicken kunde det ju tyckas,
som om unionen blott vore ett fullt naturligt led i vår statsutveck-
ling. Både Sverige och Norge hade uppstått genom en samman-
smältning av mindre riken, och unionen, genom vilken de tre landen
kunde tänkas uppgå i en skandinavisk helstat, förefaller därför snarast
såsom blomman på denna utveckling. Men de äldre sammanslut-
ningarna hade skett under ledning av en stark, enande konunga-
makt, som nu saknades, och de nationella olikheterna hade redan
hunnit utveckla sig så pass mycket, att unionens enda följd blev
ett bittert nationalhat mellan de nordiska folken. Inom litteraturen
tog sig detta ett skarpt uttryck i de politiska visor, som diktades
mot danskarna, och hos en historiker som Johannes Magni kommer
detta hat fram i en rent grotesk form. Ty försöket att undertrycka
den svenska nationaliteten hade det goda med sig, att det fram-
kallade en nästan våldsam reaktion, och betydelsen hos den period,
med vilken vi nu sysselsätta oss, ligger i själva verket just däri, att
den svenska nationalkänslan nu för första gången väcktes till ett
medvetet liv. Den jordmån, ur vilken svenskens fosterlandskärlek
spirade upp, var visserligen icke den mest tilltalande, men den var
den naturliga, ty nästan över allt har patriotismen nationalhatet till
sin förutsättning, och först på en högre kulturståndpunkt kan kär-
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
