Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Våra första boktryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/■ai .
;
med
där
hava
Reforma-
tionens
förebud.
att dyningarna från den tyska reformationen nu nått fram
vårt land. Stormsvalorna voro de tyska bokförare, som
ökad energi började driva sin verksamhet här i Sverige
sälja de tyska reformationsskrifterna. Redan 1522 tyckas
varit här, ty i april 1524 skrev biskop Brask, att han för
legend om kardinal Manfred och en annah om S, Anna. Grijs var
således en ganska företagsam man, som med sitt ej vidare stora
tryckeri hann med åtskilligt under de nio år han var verksam, 1510
—1519. Förmodligen avled han 1519, och tryckeriet lades då åter
ned och kom först 1525 åter i gång. Chef för tryckeriet blev då
en Bartholomæus Fabri, som förmodligen såsom bokbindare hade
varit Pawel Grijs’ medhjälpare och måhända var son till Johann
Fabri. Men redan samma år anställde domkapitlet för tryckningen
av den tillämnade svenska testamentsöversättningen en vida för-
nämligare typograf, en lübeckare vid namn Georg Richolff, och
Bartholomæus Fabri tyckes då hava överflyttat till Stockholm, där
vi 1527 återfinna honom såsom bokbindare.
Redan förut fanns ett annat svenskt tryckeri, som biskop Brask
låtit inrätta i Söderköping och till vars föreståndare han utsett en
boktryckare från Malmö, Olaus Ulrici, vilken tryckte några arbeten
på beställning av Linköpings stift.
1525 hade Sverige således två tryckerier, ett i Uppsala och ett
i Söderköping, d. v. s, i de stift, där den tidens båda mäktigaste
prelater sutto, ärkebiskop Johannes Magni och biskop Hans Brask.
Detta intresse för boktryckerikonsten sammanhängde naturligtvis
därmed,
i även till
nu
och
de
två år sedan genom anslag å kyrkoportarna i Linköping med bann-
lysning hotat alla dem, som köpte, sålde, mottogo eller läste dessa
kätterska böcker. Från 1523 finnes ett kungligt brev härom. Gustav
Vasa, som då ännu var rättrogen katolik, förbjöd här vid livsstraff
och egendomskonfiskation undersåtarna att införa, sälja eller köpa
Luthers böcker. Samma år utfärdade Brask ett nytt brev, riktat
till hela stiftet, men särskilt till dess hamnstad Söderköping. I
detta brev yttrade han bl. a.: »käre vänner, efter det att oss dag-
ligen förekommer, att månge utländske män, både köpmän och
andre, komma här in i stiftet med dessa kätterska böcker och läror
och bjuda ut dem här i riket, vilket ej tillstädes dem där de äro
födda, så skall man taga fast varje sådan man och besätta hans
gods, löst och fast, tills dess vår nådige herre med andlige domare
rannsakat, huru med den mannens person och gods förfaras skall»-
Emellertid blev det snart klart, att man trots alla hotelser och
försiktighetsåtgärder ej kunde förhindra smyghandeln med dessa
kättarskrifter. Och därtill kom, att den världsliga regeringsmakten,
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
