Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Unionstidens världsliga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modet, framgår därav, att de t. o. m. tillkämpat sig en plats bland de till upp-
byggligt syfte utförda kyrkomålningarna, säkerligen för att i en välkänd »figur»
framställa syndens vederstygglighet. Särskilt omtyckta voro några grovkor-
niga folkhistorier om djävulen och den elaka käringen. Bland Ösmo kyrkas
målningar se vi den bekanta historien om »mjölkharen», detta egendomliga
trolldjur, med vars tillhjälp man kunde stjäla mjölk från grannarnas kor.
Ungefär samma historia upprepas i Vamlingbo kyrka, och än obscenare former
antaga dessa bizarra fantasier i Litslena.
Också mera iiovellartade berättelser förekomma. En dylik novell — för-
modligen först berättad av någon predikant för att ådagalägga bördens ringa
betydelse i förhållande till det sant mänskliga •— hade i Sverige av tradi-
tionen knutits till en gren av folkungaätten, nämligen den vackra novellen
om Sigrid den fagra; mot medeltidens slut berättas denna historia av Vadstena-
nunnan Margareta Clausdotter i en biografi
över Birgitta. Historisk är denna tradition icke,
utan tydligen blott ett vanligt predikoexempel,
som av en senare tid förbundits med lagman
Bengts och Sigrid den fagras personer.
Folkungatidens riddarvisor fortlevde na-
turligtvis också under unionstiden, och
utan tvivel diktades även nya efter de
mönster, man hade i de gamla. En bland
dessa nydiktade är visan om Sune Folkes-
son, som skrivits någon gång på 1400-talet
i anslutning till de båda äldre brudrovs-
visorna om Lars Persson och Folke Algots-
son och som lånat motiv från bägge.
Enligt visan skulle Sune Folkesson hava
rövat konung Sverkers dotter Helena eller Relief från sånghusdörren till
Elin ur Vreta kloster — väl omkring Fardhems kyrka (Gotland).
1210 — varefter hon blivit hans frilla.
Men under det att våra annaler omnämna de båda andra brud-
roven, hava de intet att förmäla om detta, och det förefaller mycket
osannolikt, att samma historia skulle hava upprepats i tre genera-
tioner: Helena Sverkérsdotter skulle hava rövats ur Vreta kloster
av Sune Folkesson, hennes dotter Benedicta —- också ur samma
kloster —■ av Lars Persson, och hennes dotterdotter Ingrid av Folke
Algotsson. Och att en konungadotter blivit Sunes frilla, såsom
visan uppger, är ju orimligt; enligt diplomens vittnesbörd voro de
för övrigt gifta. Liksom junker Laueris säger sig frukta Birger
Jarl, säger sig Sune här frukta »kung Magnus» — tydligen Magnus
Ladulås. Men den förra farhågan var berättigad, ty Birger Jarl hade
infört edsörelagen om kvinnofrid, som däremot ännu icke fanns på
kung Sverkers tid — att konungen kallas Magnus och icke Sverker
beror nog på ett lån från visan om Folke Algotsson, ty såsom vi
Balladen.
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
