Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Bibelöversättningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnificat (Marias lovsång i Lukasevangeliet) är ordagrant densamma
som i Nya Testamentet. Men detta bevisar, att författaren under
arbetets gång hade den ännu ej till tryckeriet överlämnade
översättningen hemma hos sig, d. v. s. att denna var hans översättning.
Den hjälp, Olavus Petri haft av sina biträden, har förmodligen
varit ganska obetydlig, ty i förspråket talar han blott om en
översättare: »tolken».
Översättningens betydelse.
Denna översättning är således ett verk av vår store reformator,
och vad ett dylikt arbete då betydde, framgår av en blick på
medeltidens bibelkunskap. Luther berättar, att han först vid tjugo
års ålder fått en bibel i sin hand, och vi hava redan sett, huru få
biblar, som funnos i de svenska medeltidsbiblioteken. Härav
framgår otvetydigt, att bibeln även i klerikala kretsar föga studerats.
Och lekmännen kände den så gott som alls icke — väl ej på den
grund, att den katolska kyrkan under medeltiden principiellt
undanhöll lekmännen bibeln, såsom den gjorde efter reformationen, utan
helt enkelt därför att kyrkans män själva föga intresserade sig för
skriftens egna ord. Enskilda delar av bibeln funnos väl, såsom jag
förut påpekat, översatta på svenska, men denna översättning var —
vad pentateuken beträffar — lika mycket en översättning av
magister Matthias’ glossor som av själva texten, och den var
dessutom föga känd; t. o. m. en man som biskop Brask hade ej klart
besked därom. De handskrifter, som funnos, tillhörde för övrigt
klostren, och anslår man dem till ett tiotal, har man säkerligen
gissat på en för hög siffra. Slutligen voro dessa översättningar
företrädesvis från Gamla Testamentet; av Nya funnos endast Apostla
Gärningar och Johannes Uppenbarelsebok på svenska. Man kan
därför utan överdrift säga, att lekmannen var fullkomligt obekant
med den kristna religionens viktigaste urkund och att det således
var honom omöjligt att på egen hand bilda sig en uppfattning i
de andliga stridsfrågorna. De religiösa föreställningar, han hade,
voro hämtade från legenden och munkens predikan, vilken aldrig
sysslade med bibeln, utan i stället överflödade av anekdoter och
allegorier, och i dessa framstod Gud såsom ett beslöjat, mystiskt
väsen, till vilket människan aldrig kunde vända sig direkt, nästan
såsom en orientalisk despot, vilken själv aldrig såg sitt folk och
till vilken en böneskrift blott nådde fram genom en mutad
hovmans bemedling. Om helgonen, som buro fram dessa människornas
böner, hade man gott besked, om Kristi liv hade man några
föreställningar, som hämtats från kyrkomålningarna, de kyrkliga festerna
och dramerna, men om hans lära kände man intet. Det fanns
säkerligen ej tio lekmän, som hade hört eller läst bergspredikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0044.html
