Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattiga hustru och barn skola äta om morgonen — det är en rätt
fattig och berömmer sig dock intet av sin fattigdom, som de
skrymtare göra, som äro i kloster.» Människan är pliktig att arbeta, och
i sitt anletes svett skall hon äta sitt bröd. Häremot handla
munkarne, som ju leva av andras gåvor och allmosor, men »den, som
älskar sin nästa, han begär icke vara honom till tunga, utan
arbetar hellre själv, på det att han kan vara honom till lisa».
Uppfattningen av livet såsom ett arbetets och pliktuppfyllelsens
liv ligger även till grund för Olavus Petris åsikt om äktenskapets
väsen och uppgift. Herren skapade människosläktet till att besitta
jorden. Det skulle växa till och varda herre över allt skapat, över
fiskarna i havet och fåglarna under himmelen. Härför gav han ock
människorna lust att föröka sig, och denna lust »är ju så kraftig
i mannen och kvinnan som själva skapelsen, så att så omöjligt som
det är, att en man icke skulle vara man, och en kvinna icke kvinna,
så omöjligt är dem ock, att de icke skulle hava lust och vilja till
att föröka sig».
Denna naturdriftens absolut tvingande makt betonar Olavus Petri
med samma kraft som renässansens naturalister, och liksom de
fördömer han varje försök att undertrycka naturen. Men skillnaden
visar sig, då vi fråga: varför skall då denna drift tillfredsställas? För
renässansens män hade driftens tillfredsställande varit själva
ändamålet. Icke så för Olavus Petri. Han uttalar sig väl ej särskilt
om frågan, sådan som den nu formulerats, men hans mening är
denna. Äktenskapets uppgift är icke att tillfredsställa den
sinnliga driften utan att framalstra ett nytt släkte, och icke blott
framalstra utan även uppfostra detta. Fyller människan träget — släkte
efter släkte — detta uppfostrarens kall, skall jorden så småningom
fyllas och tagas i besittning av ett heligt folk och gudsriket på
jorden varda grundat.
Äktenskapet ses därför av honom nästan uteslutande ur
pliktens synpunkt, och för den personliga kärleken mellan man och
kvinna har han intet rum i sin lära. Vad han betonar är mödan
och lidandet. Äktenskapet är för honom i främsta rummet en
kamp i utvecklingens tjänst. Mannen får arbeta för hustru och barn,
och när fienden är för handen, får han giva sig i döden för deras
skull, att de skola sitta i frid och ro, men »när han så gör, gör
han Gudi en behaglig tjänst». Sammaledes är ock med kvinnan.
Även hon får arbeta och sträva, i jämmer och vedermöda föder
hon sina barn, men »var så skedde, som ofta händer, att hon i
barnsäng läte livet till, så gjorde hon det i lydnad för Gud, och
det är Gud en behagelig tjänst, henne till salighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
