- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 2. Reformationstiden och stormaktstiden /
65

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Skolor och universitet under 1500-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åderlåtningar voro gällen nu på långt när ej så feta som förut, och 1540
skriver en antecknare, att »prästers, studenters och djäknars
ämbete mycket föraktligt vordet är, så att ganska få nu sätta deras
barn till skola». Detsamma förutsättes i 1571 års skolordning, som
börjar med en uppmaning till folket att sätta barnen i skola, »
det att
man må bekomma personer, som till predikoämbetet, och
var de eljes behövas, kunna vara brukliga». Det var således skolans
så gott som enda syfte. Men skolordningen förutsätter, att de flesta
föräldrar skulle vägra sända sina barn i skola, och författaren, den
gamle ärkebiskopen, söker därför att övervinna deras motvilja. Under
den katolska tiden — yttrar han — plägade man löpa till skolan
»allenast för den skull, att man framdeles skulle bliva väl försedd
till lekamligt uppehälle såsom med ett gott gäll». De tiderna voro
nu förbi, och han medgiver, att det i Nya Testamentet »icke är så
enkanneliga rört om tionde», men där säges dock: »söker först efter
Guds rike, så skall eder ock allt annat gott tillfalla». De vanligaste
invändningarna voro dock, att man behövde sina barn till hjälp vid
arbetet och att en stor hop av dem, som komma till skolan, varda
skalkar och bovar. Det förra skälet gendriver Laurentius Petri
därmed, att Gud nog skaffar arbetskraft. Men den senare invändningens
riktighet måste han medgiva, och till försvar kan han endast
andraga en jämförelse: man kan väl ej upphöra att bruka jorden, ehuru
näppeligen fjärdeparten av det, som sått varder, kommer till sin
rätta frukt.

Socknegången.



Skolans vänner nödgades således medgiva, att vid pass tre
fjärdedelar av djäknarna där utbildades till »skalkar och bovar». Till
en stor del berodde detta på den s. k. socknegången. Gustav Vasa
minskade visserligen, såsom jag nyss sade, icke skolornas antal, men
han indrog däremot en stor del av de anslag, som förut utgått till
djäknarnas underhåll. I stället erhöllo djäknarna rätt att — såsom
förut under medeltiden — vandra kring i vissa i närheten av skolan
belägna socknar för att hos bönderna anhålla om allmosor. För
skolungdomen var detta avbrott i latinplugget nog ganska angenämt,
i allmänhet blevo de väl mottagna, fingo traktering, mat och dryck
samt även förning med sig till staden. Likaså utvecklade sig
härvid ett visst litterärt liv. När de kommo, stämde de upp någon
latinsk cantilena, likaså när de, väl plägade, drogo sina färde.
Bondfolket förstod visserligen icke språket, men dess mera imponerade
djäknen genom sin lärdom. Dessa dikter höra för övrigt till
det bästa av denna tids litteratur. En dylik samling, Piæ
cantiones, utkom 1582 och innehåller flera verkligen vackra latinska
sånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free