Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Vetenskapen vid 1600-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påbörjade nämligen en krönika om sin egen
endast att lämna ett utkast av de händelser,
IX:s tronbestigning. Då man läser den store
manligt ädla framställning, kan man endast
1745 utgåvos av trycket. Såsom historiska källskrifter äro de väl
föga betydande, men i framställningssättet är Girs icke så litet
överlägsen sina närmaste föregångare, och av våra historieskrivare
är han den förste, som tagit intryck av antikens. Ännu en fjärde
visserligen föga känd, men dock ganska betydande historiker tillhör
Gustav Adolfs tid, nämligen Petrus Petreius, som 1615 utgav Regni
muschovitici sciagraphia, vari han dels — huvudsakligen efter ett
tyskt arbete — meddelade en krönika över Rysslands tidigare öden,
dels gav en geografisk och etnografisk beskrivning av samma land,
till större delen på grund av egna iakttagelser, som han under en
politisk beskickning till Ryssland haft tillfälle att göra, och i dessa
visar han sig såsom en vaken observatör ; hans arbete har ock i våra
dagar på nytt utgivits av det ryska arkeografiska sällskapet. Men
även Gustav Adolf själv var hävdatecknare, om än hans mångfaldiga
bestyr hindrade honom från att på detta område bliva, vad han
kunnat bliva. Han
regering, men hann
som föregingo Karl
konungens kraftiga,
beklaga, att samma penna ej fått teckna hans egen bild och fram-
lägga hans egen uppfattning och planer.
Men Gustav Adolf verkade på mångfaldigt annat sätt till den
historiska bildningens höjande. Så inrättade han den första historiska
professionen i vårt land och lade grunden till den följande tidens
fornforskning genom att 1630 utnämna de två första antikvarierna
samt delade rikets arkiv i tvenne, det nya och det gamla, varigenom
han kan sägas hava grundat även vårt nuvarande riksarkiv. Han
hade således skapat de yppersta förutsättningarna för en framgångsrik
historisk forskning, och i viss mån förstod även den följande tiden
att draga fördel av hans skapelser. Det var företrädesvis till forn-
forskning och arkivarbete, som hävdateckningen nu vände sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
