Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Skönlitteraturen vid 1600-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de prosaberättelser, vilka saknä den didaktiska bismaken, tillhöra redan 1600-
talét samt stå således på övergången till nästa tid; de äro kanske snarast att
betrakta såsom förtruppen till den Stiernhielmska perioden. I den troligen
äldsta av dessa prosadikter, den grovkorniga sentensnovellen Marcolphus —
som var bekant redan för Gustav Vasa och på vilken anspelningar förekomma
i de medeltida målningarna i Husby-Sjutolfts kyrka — och i den så populära
Thil Vispegel med dess råa, handgripliga skämthistorier, bryter germanens
plumpa naturalism fram, utan att denna ännu tagit några intryck av den syd-
ländska renässansens mera förfinade livsglädje. Senare vänder man sig till de
romanska folkens, särskilt italienarnes prosadiktning; de italienska novellerna
hörja med 1600-talets ingång att bliva bekanta i Sverige såsom En doctoris
dotter, behandlande samma ämne som Shaksperes När slutet är gott, är all-
ting gott, Grisilla (1622), Echtenskaps kärleeks ähre-crona (1641), upptagande
två noveller, av vilka Shakspere använt den ena för Cymbeline, Apollonius av
lyrus (1633), som återfinnes i det honom tillskrivna dramat Pericles m. fl.
Översättningen röjer naturligtvis intet av det klassiska behag och den sprit-
tande, sinnliga livsglädje, som återfinnas i de italienska originalen. De svenska
översättningarna, vilka väl närmast utgå från tyskan och danskan, hava något
otympligt, gudsnådligt och långsläpigt över sig, som antyder, att det kyrkliga
åskådningssättet ännu härskade med full kraft, och att man ännu liksom
fruktade för glädjen och det oblandade estetiska välbehaget och däri såg
något syndigt. Men att dessa noveller likväl kunnat smyga sig över den
teologisk-moraliska tullgränsen, tyder på, att en ny tid är i anmarsch. Och
denna översättningslitteratur ger oss dock endast en ofullständig inblick i
den tidens lektyr. En klarare uppfattning av denna få vi genom den skildring,
som Stiernhielm giver a\ en ung svensk ädlings bibliotek vid j6oo-talets mitt:
Men där tiden bleve dig lång, och skulle sig hända,
Att en otidig lust skulle binda din hug till att läsa,
Så vare dig befald den härlige läraren Naso
I sin giljare-konst, Amadis, Marcolfus och andre,
Som i gemen äro tryckte på dansk, Melusina,
Keyser Octavian, Finck Riddare, skön Magelona
Samt den tröstrike, kärlekslärdomsfulle Diana,
Schäfer Amandus, kysk’ Amaranth’, Eromena, Chariclia,
Eurialus, Fiammetta, Calisto, le Cento-novelle;
Uhlspegel, om han än är något grov och plump uti pussar,
Jämte den tidsfördrivlige Claus bör ock inte föraktas.
När du nu kommer till högre förstånd och vill uti lärdom
Yppare bliv’ än all’ andre, så läs och lägg uppå hjärta
La Macaronica di Coccaj, Rabelais, La Lucerna,
Picaro Picara samt Pippa di Pietr’ Aretino
Samt den högt-stiliserad’ Rhetorica delle Puttane
Jämte vad mer uti Flättjones ymnoge bibliotek finns.
Samlingen är stor, så stor att den väl näppeligen funnits i ett svenskt
bibliotek vid denna tid, men katalogen visar dock, vilken art av förströelse-
läsning nu, vid 1600-talets mitt, börjar bliva på modet. Herderomanen får nu
en plats vid sidan av Marcolphus och folkböcker såsom Kejser Octavian och
Skön Magelona.
i
1 ,
’V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
