Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Kanslikollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
till antikvitetsarkivet, som också fick de isländska sagorna, svenska
rnedeltidscodices och de få fornsaker, som tillvaratagits. Att detta
icke gick till riksarkivet, visade sig vara en verklig lycka vid den
stora slottsbranden 1697, ty de lokaler, som disponerades av anti-
kvitetsarkivet, angrepos ej av elden, och i följd därav blev vårt
dyrbara medeltidsarkiv i det väsentliga räddat, likaså arkivalierna från
1600-talets senare del, som befunno sig i ett nedre valv. Luckorna
1 vart arkiv finnas därför företrädesvis för perioden 1523—1654; riks-
iegistraturet och rådsprotokollen, även för äldre tider, blevo likväl i
bd bärgade. De bägge arkiven fördes därpå till greve Pers hus på
Helgeandsholmen, och där förblevo de under större delen av 1700-
talet.
Detta är de bägge arkivens historia. Under kanslikollegiet sorte-
lade ock ett ämbete, som hade den största betydelse för litteraturen
1 allmänhet och som därför förtjänar en särskild uppmärksamhet.
Jak avser det ämbete, som bekläddes av censor librorum.
I den föregående avdelningen har jag redogjort för censuren under Censuren.
1500-talet. Den utövades av konungen, var i hög grad personlig
och mycket sträng. Vid Uppsala möte, som ju var riktat mot den
katolske konungen, avskaffades faktiskt denna kungliga censur, och
utan att något formligt beslut fattades, ansågs det sedermera naturligt,
att varje biskop inom sitt stift hade rätt att censurera alla böcker,
som där trycktes eller bjödos ut till salu, liksom ock att det aka-
demiska konsistoriet utövade censur över allt tryck vid universitetet.
I de privilegier för Västerås gymnasium, som utfärdades 1623, säges
detta uttryckligen. Domkapitlets protokoll visa ock, att granskningen
togs på fullt allvar. Så t. ex. hade boktryckaren 1629 tryckt - -
sasom det heter — »många saker såsom visor, vers och annat
onyttigt», som han icke före tryckningen visat biskopen. Han före-
kallades då i domkapitlet och tillspordes, vi han kunnat understå
S1g detta. Han svarade, att han icke hade något att göra och måste
skaffa sig och folket sysselsättning. Men denna ursäkt togs icke
för god, och reverendissimus episcopus anmärkte, att han skulle
kava tagit reda på, »om det var värt att tryckas». När sedan
Johannes Matthiæ 1643 blev biskop i Strängnäs, utfärdades för honom
en instruktion, vari bl. a. stadgades, att boktryckaren i Strängnäs
eJ finge »några böcker eller materier trycka låta, med mindre det
skedde med biskopens censur och tillåtelse». Hur sträng denna
sbftscensur var, framgår av en inlaga, som biskopen i Växjö om-
kring 1622 inlämnade till regeringen. Han hade hållit en likpredikan
°ver hertig Karl Filip och låtit trycka den. Nu bad han om ett
Uadigt brev till biskopen i Strängnäs, »min synnerligen gode vän»,
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
