Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Kanslikollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sureras; först efter denna censur skulle de få tryckas, så vida icke
nagot varit emot dem att anmärka. 1667 utsträcktes denna censur
■även till bokhandeln. Först efter det att kungl. bibliotekarien
granskat och gillat listan på de böcker, som en bokhandlare hade
att avyttra, skulle böckerna få försäljas; i landsorten skulle biskopen
Í utöva denna censur.
Genom dessa förordningar hade man förvandlat kanslikollegium
till den högsta censurmyndigheten. Biskoparnas och konsistoriernas
censur avskaffades väl ej, men kanslikollegiet blev högsta instans.
Man finner därför ofta, att ett arbete granskats först av ett konsi-
storium och sedan av kanslikollegiet, som var vida friare i sin upp-
fattning och därför ofta tillät tryckningen av en bok, som det mera
renläriga konsistoriet velat undertrycka.
Jfen arbetsbörda, som nu lagts på kanslikollegium, visade sig Censor
emellertid snart vara för stor. Utom de övriga göromål, som kolle- llbl0rurn
g’et hade — utrikespolitiken m. m. — skulle det nu i manuskript
genomläsa allt, som man ville trycka här i landet, och det befanns
naturligtvis omöjligt. 1686 nödgades man därför tillsätta en särskild
ämbetsmän, censor librorum, för denna del av kansliets verksamhet.
Han blev således ett slags chef för hela litteraturen, och karak-
teristiskt för tiden lät man hans granskningsplikt ej blott sträcka sig .
t’H skriftens innehåll utan ock till dess.form. Så heter det: emedan
här i Stockholm en hop brud- och begravningsskrifter och annat
sl’kt esomoftast upplägges, som merendels plägar vara odugligt både
t’11 innehåll och form, så må han dem under sin censur antaga och
utan att referera till kansliet därom — de dugliga med ett im-
primatur underskriva, och om de finnas odugliga, förargliga och
anstötliga mot religionen, statum publicum och bonos mores strax
förkasta. Men hava de eljes något fel uti elaboration och stil och
aro utan art, behöver han icke besvära sig med deras rättande, men
Vlsa dem till professorers och skolmästares korrektioner.
Het sista gjorde censorn visserligen ej så sällan, men beskedligt
n°g åtog han sig ganska ofta att rätta språkliga och estetiska bockar,
Och censor blev därför ett slags kriarättare för hela riket. Men trots
hans flit och trots det attTîttèralüïen då alls icke hade samma om-
fattning som i våra dagar, tog detta tid, och det drog därför oskäligt
langt om, innan en bok kunde utgivas av trycket. En god sida hade
Emellertid denna granskning med sig. 1600-talets ortografi var full-
komligt anarkisk. Visserligen bestämdes stavningen ej av bok-
tryckarna, som mycket ofta voro tyskar, utan av varje tryckeris
korrektor, men dessa tyckas aldrig hava reflekterat över lämpligheten
av en stadgad ortografi, och samma ord stavas därför på en mängd
US
B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
