Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liv. Huvudstadens kraftiga utveckling sammanhänger ock i regeln
med en ökad litterär livaktighet. I staden Paris’ historia är det
särskilt tre perioder, som beteckna stadens utveckling — lioo-talet,
1600-talet och 1800-talet — och alla tre sammanfalla tämligen nära
med den franska litteraturens storhetstider.
Sverige hade hittills saknat en egentlig huvudstad, ty reforma-
tionstidens Stockholm — staden »inom broarna» — var knappt
annat än ett appendix till slottet. Invånarantalet var obetydligt.
Ännu vid Gustav Vasas död torde staden ej hava varit mycket folk-
rikare än våra dagars Borås, och i en mantalsförteckning från 1582
upptagas blott 327 borgare och 563 K. M:ts tjänare, vilket väl torde
motsvara ett invånarantal på omkring 5,000 personer1. Ännu 1635
kan man ej anslå Stockholms befolkning högre än till 10,000 à
15,000 personer. Men med en huvudstad av dessa blygsamma pro-
portioner kunde tydligen icke något litterärt liv uppblomstra; aldra
minst var en livaktig världslig litteratur möjlig. Ett litterärt verk-
samt samhälle måste såsom bakgrund hava ett rörligare, friskare liv
än det en dylik befästad skråköping kunde framkalla, andra och större
intressen och — framför allt — andra gynnare än de småkrämare,
som ännu stodo i spetsen för borgerskapet.
1 I de övriga städerna funnos 1571: i Kalmar 335, i Söderköping 213, i Västerås
171, i Norrköping 152, i Vadstena 135, i Arboga 128 skattande personer, i övriga
städer, om vilka uppgifter finnas, ändå mindre. Andra, om vilka uppgifter för detta
år saknas, hade mera, så t. ex. funnos i Uppsala enligt 1566 års mantalsregister 3 präster,
151 borgare, 224 Kungl. M:ts tjänare och 15 adelstjänare ; i Gävle 1 präst, 163 borgare,
och 42 Kungl. M:ts tjänare o. s. v. Dessa siffror torde giva ett ungefärligt begrepp
om invånarantalet i våra städer, såvida man beräknar, att varje mantalsskriven hus-
fader haft ett hushåll av omkring fem personer.
2 Detta stöder jag på följande grunder. Enligt samma uppgift funnos i staden
och på malmarna 3,784 hus och gårdar, av vilka blott 846 tillhörde skattskyldige
borgare, de övriga »andra fria ståndspersoner». Då i summan 14,953 blott ingå de
1,413 borgarna, deras familjer och tjänstefolk samt främlingar i staden, bör man skatta
de övriga »fria ståndspersonerna» och deras tjänare (= adeln, dess och kronans
tjänare) åtminstone till dubbelt så många. Även på en annan, vida säkrare väg kommer
man till samma resultat. 1675 föddes i Stockholm i runt tal 1,800 barn. Vid 1900-
talets början föddes omkr. 33 pr tusen och 1760 föddes 39.8. Antaga vi, att det 1675
föddes 40 på tusen högre kunna vi svårligen gå — komma vi till ett invånarantal
av 45,000. Även med 45 per mille — vilket är orimligt högt — komma vi ej lägre
än till 40,000.
Men med 1636 — under den utmärkte Klas Flemings överståt-
hållareskap — började Stockholms storstadstid. Vid folkräkningen
1663 antecknade man »14,953 människor — adeln och kronans
tjänare undantagna», en uppgift, som häntyder på ett invånarantal
av minst 40,000 och snarast 45,000 personer2. Denna summa är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
