Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Teologi och filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hagade», och en dylik teori undertryckte man ej gärna på Karl XI:s
och Karl Xll:s tid.
Genom dessa satser, som nu offentligen förkunnades från de
akademiska katedrarna, hade etiken och samhällsläran löst sig från
teologiens förmynderskap, och ungefär samtidigt vann kartesianismen
insteg samt med denna den fria forskningens rätt att fälla dom
rörande allmänt filosofiska spörsmål.
Kartesianismen kan svårligen anses såsom ett renässansfilosofem;
därtill var systemet allt för konstruktivt och för litet naturalistiskt.
Renässansens styrka hade varit analysen; kartesianismen lägger där-
emot huvudvikten på syntesen. Descartes tillhörde Richelieus tid,
vars centralisationspolitik just utgör en reaktion mot renässansens
individualism, och det är denna tid, som speglar sig i Descartes’
strängt ordnade system — det första fullt genomförda i modern
tid. Detta filosofem var ock vida skilt från de äldre. Descartes
var en man, som stod på höjden av sin tids bildning och som full-
komligt kände till de nya, stora naturvetenskapliga upptäckter, som
gjorts under renässanstidevarvet. Hans system avser i själva verket
att bringa alla dessa nya rön in under en enhetlig världsåskådning.
De gamla filosofemen hade helt enkelt förnekat naturvetenskapens
nyfunna sanningar; Descartes sökte att med dem bygga ett nytt
system, lika enhetligt och genomfört som de gamla, och därav kom
det sig, att han erhöll sina första och varmaste anhängare bland
tidens naturforskare, vilka särskilt tilltalades av den betydelse,
Descartes tillmätte induktionen och experimenten. Visserligen ställde
han sig ej fientlig mot de positiva religionsformerna — själv var
han en troende katolik och undertryckte hellre en mening, än han
riskerade att få den fördömd såsom kättersk — men han vädjade
icke till några teologiska satser utan endast till den mänskliga
tankens egen kraft; i motsats till de medeltida tänkarnas böjelse
att bestyrka framställningen med citat visar Descartes en nästan
överdriven rädsla för att taga intryck från annat håll än sin egen
tankevärld; hans system ville vara nytt och fritt från alla lärdoms-
griller, utvecklat blott ur tankens eget djup, och för de folk, som
icke deltagit i renässansens filosofiska tankearbete, kom därför hans
system såsom en befrielse från medeltidens skolastik.
I Holland, varest Descartes uppslagit sina bopålar, var det hans
lära först väckte uppmärksamhet; där erhöll han sina första lärjungar
och även sina första motståndare — bland teologerna. I Holland
var det ock, som våra första kartesianer,1 Rudbeck och Hoffwenius,
1 Dock uppgives, att redan Rudbecks företrädare, Olaus Martini Stenius, varit
kartesian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
