Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Olaus Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anatomisk demonstration, vilken åtskilliga gamla, i sina lärda för-
domar fångna läkare ej kunnat fatta. »När bonden — fortsätter
han — gick ut, tackade han Gud, att han intet hade blivit spränglärd;
eljes, sade han, hade jag farit vill med dessa gamla; nu förstår jag,
vad jag hör, ser, känner och smakar. Alltså säger jag mig önska
med den bonden, att jag intet måtte någonsin få den sjukan att
inbilla mig vara spränglärd.»
Atlantican är, som sagt, ett lärt arbete, men i grunden är den
dock en dikt, ett alster av Rudbecks storslagna, av vetenskapliga
studier närda fantasi. Målet var helt visst långt tidigare klart för
Rudbeck än medlen, och detta mål var ungefär det samma, som ända
sedan medeltiden och renässansen hägrat för Europas flesta lärde.
Tyskarna, uppeldade genom skildringarna i Tacitus’ Germania, hade
börjat att dikta sig en den mest lysande fornhistoria, och Rudbecks
Atland är endast det svenska svaret på dessa fantasier. Men Rudbeck
är icke blott plagiator av en redan gammal idé. Han nöjde sig
nämligen icke likt föregångarna med en svensk fornhistoria, börjande
med Magog, utan med den tidens svenska erövrarlynne ville han
uppvisa, att all europeisk kultur utgått från Sverige och av svenska
krigare införts i andra land.
I sina skrifter hade Platon omtalat ett underland, som han kallar
Atlantis och som han förlägger långt bort i den då okända västra
oceanen. Denna uppdiktade ö skildrar han såsom ett mönsterland,
men just denna utopiska skildring grep Rudbeck, som med sin varma
fosterlandskärlek i Platons idealland trodde sig återfinna sitt eget
fädernesland. Den grekiske tänkaren hade drömt sig ett underland,
men Rudbeck, för vilken Sverige var all härlighets hem, såg detta
land framför sig och var stolt och lycklig att vara dess son.
Hans arbete gick först ut på att bevisa, att Atlantis i själva verket
varit Sverige. Men han stannade ej därvid. I de antika folkens alla
drömmar om de lycksaligas öar och sälla idealstater såg han blott
halvt beslöjade hänsyftningar på det land, som för honom var det
härligaste och stoltaste, som någonsin funnits, och på så sätt över-
gingo för honom antikens dikter om de elyseiska fälten, hyperbore-
ernas ö och hesperidernas trädgårdar till historiska aktstycken, soni
alla rörde Sveriges forntid. Och när så var, fann han lätt, att de
antika folken från detta idealland hämtat icke blott sin bokstavsskrift,
utan ock sin gudatro och hela sin så beprisade kultur.
Man föreställer sig lätt, att Rudbeck svårligen kunnat giva teorier
av denna art ens en fernissa av vetenskaplighet, och de lösryckta
satser ur Atlantican, som vanligen anföras —■ t. ex. att Herkules i
själva verket är ett svenskt ord: Här-Kalle; att Thebe är vårt Täbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
