Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Antikvitetskollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 s
i
■
r
i.’.’.1 v i.:
Heysig.
Hadorph och Peringskiöld,
allt vanligare. Jag vill här
Sparfwen-
feldt.
upptog särskilt en gren av
Av
menta Ullerakerensia. Peringskiöld har väl här upptagit åtskilliga
av Rudbecks satser, men å den andra sidan gör han intet försök
att själv fullfölja dem vidare, och rörande den egentliga medeltiden
meddelar han en sådan rikedom på uppgifter och handlingar, att
hans arbete med en viss rätt kan kallas ett klassiskt verk; en full-
ständigare beskrivning över Uppsala domkyrka har än i dag ej ut-
kommit.
Samlartypen, som vi iakttagit hos
blir mot slutet av den karolinska tiden
ytterligare anföra några namn.
Johan Heysig (adlad Ridderstierna)
Schefferus’ verksamhet: den bibliografiskt litteraturhistoriska,
hans hand äga vi en alfabetiskt ordnad förteckning över svenska
författare och deras arbeten, Scripta sveo-gothorum, som ännu är
outgiven. Ett annat likaledes handskrivet arbete är Bibliotheca
svecana, som är det första försöket till en systematisk, efter inne-
hållet ordnad svensk bibliografi; flera andra liknande arbeten av
denne pålitlige och flitige forskare äro förlorade, men de nämnda
skrifterna och flera andra likaledes bevarade visa, att Heysig varit
en för sin tid ovanligt boksynt man.
Ännu en samlare, ehuru på ett annat område, var Johan Gabriel
Sparfwenfeldt, född 1655, död 1727, en bland denna tids lärdaste
och mest bereste män samt i viss mån typisk för den senare karo-
linska tiden. Endast nio år gammal skickades han till Uppsala univer-
sitet, där han studerade i tretton år, varefter han vid tjugotvå års
ålder företog en utländsk studieresa, vilken varade i fem år. Där-
under besökte han Norge, Holland, Frankrike, Italien, England och
Danmark, samt tyckes överallt hava varit en trägen gäst i de stora
biblioteken, där han antecknade och avskrev. Kort efter hem-
komsten skickades han med en svensk legation till Moskva, och
de tre år, som han nu vistades i Ryssland och på resor inåt Asien,
använde han så väl, att han förvärvade sig anseende såsom en
bland sin tids lärdaste kännare av slaviska språk och ryska för-
hållanden; om dessa slaviska studier vittna än i dag ett av honom
författat Lexicon slavonicum, som i tre folianter förvaras i Uppsala
bibliotek. Kort efter återkomsten sändes han på en ny vetenskaplig
expedition. Såsom man visste, hade Kristiern II eller Gustaf Trolle
till utlandet medtagit rikets gamla registratur, likaså misstänkte
man, att bröderna Magni fört åtskilliga svenska krönikor och hand-
lingar till Rom, och man förmodade även, att det bland den i
Frankrike avlidne Johan Kasimirs papper skulle finnas åtskilliga
saker, som rörde Sverige. Det var dessa dokument, som Sparfwen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
