Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Nyare språk och klassisk filologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
i
I
I
De försök till en grammatisk behandling av modersmålet, som i tryck blevo
synliga — såsom Wallenius’ Project af swensk grammatica (1682), Boëthius’
Dissertatio de nonnullis ad cultum svetici sermonis pertinentibus paragraphis
(i684 och 1685) samt Tiällmanns Grammatica svecana (1696) — äro därför, även
’let sistnämnda, jämförelsevis obetydliga och ovetenskapliga. Bättre äro de, som
förblevo liggande i handskrift, såsom Aurivillius’ Grammaticæ suecanæ speci-
men (1684), som med fog kan göra anspråk på hedern att anses såsom det
svenska språkets äldsta grammatika (utg. 1884), vidare Salbergs 1696 skrivna
rammatica svetica och framför allt Samuel Columbus’ ofta snillrika En svensk
ordeskötsel, skriven 1678, som dock mindre kan kallas en grammatik än en
samhng grammatiska och lexikaliska anteckningar nedskrivna med en fin språk-
känsla och en ovanligt fördomsfri uppfattning av de lingvistiska företeelserna.
Större intresse hade man för själva rättstavningen, väl emedan Rättstav-
ntan verkligen hade en praktisk olägenhet av den rådande för- nmgen-
^•stringen. Här stodo tvenne principer tämligen bestämt emot
’arandra. Columbus var en ganska avancerad »nystavare», vilken
YSKAR och fransoser —■ yttrar en av denna
tids författare — »äro däruti mycket till be-
römmandes, att de uti deras språk hava
många övningsmönster och språkkonst-
böcker, men uti vårt svenska språk finnes
av forna tider näppeligen en, så att vårt
språk har blivit helt regellöst och lika så-
som en igengrodd åker».
Denna klagan var berättigad. Trots den
kärlek till språket, som röjes i denna tids skrifter, gjorde man
‘lock föga för dess ans. Man hade stirrat sig blind på forntiden,
°ch då man skulle studera fäderneslandets språk, var det till
forntidens man vände sig. Man var ännu för mycket humanistisk
aristokrat för att rätt vilja tro, att de moderna språken kunde veten-
skapligt behandlas, och man kände, att kampen om »göternas»
och »de latiners» företräde måste stå på fornspråkets mark.
Svensk
gramma-
tik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
