Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
f
328
1
personlighet. Först av hans oerhörda mångsidighet. Han
tydligen duga till allt. Såsom ämbetsman beklädde han en
ganska olikartade platser. Vidare var han poet och tram-
en lärd inom mycket olika vetenskapsgrenar — han var
Stiern-
hielms
personlig-
het.
MÄ
ningen var »poeten» likställd med tiggaren, och i regeln voro
»poeterna» också mer eller mindre avsigkomna individer. Ingen
högställd person hade hittills velat räknas till deras klass, och ännu
Skogekär Bärgbo hade tio år förut dolt sitt verkliga namn bakom
en pseudonym. Stiernhielm däremot framträdde med öppet visir
och var stolt över sin gärning. På titelbladet kallade han sig »Hans
Kungl. Maj:ts krigsråd», och tack vare att en dylik högställd herre
ej höll sig för god att skriva dikter, började nu även allmänheten
att få aktning för poesien. Redan genom sin samhällsställning adlade
Stiernhielm således diktkonsten, och tidens övriga skalder voro stolta
över att få räkna en sådan lärd och hög herre såsom hövding.
Stiernhielms övriga i tryck under dessa år utgivna arbeten voro
ej många: Västgötalagen (1663) och Ulfilas (1671). 1670 talar han
om, att han hade två andra arbeten tryckfärdiga, men de kommo
aldrig ut. Ty som vanligt hade han många järn i elden. 1660
hade han blivit medlem av reduktionskollegiet, 1661 krigsråd och
1667 præses för det nyskapade antikvitetskollegiet. Hans verksam-
het där blev icke långvarig, ty 1672 slutade han sina dagar. Karak-
teristiskt för 1600-talet drog det om två år, innan de efterlevande
ekonomiskt voro i stånd att begrava honom.
Redan av dessa torra biografiska data får man en bild av Stiern-
hielms
ansågs
mängd
förallt
matematiker, filolog, fornforskare och filosof. Men trots denna mång-
sidighet har han — om man frånser hans diktning —■ uträttat ofant-
ligt litet. Och här komma vi till ett karaktärsdrag, som återfinnes
hos stormaktstidens svenskar i allmänhet, icke minst hos Rudbeck.
De sätta sig uppgifter före, på vilka de i regeln förlyfta sig-
Stiernhielm lärde sig aldrig konsten att koncentrera sig på en
enda och genomföra denna. I stället finna vi hos honom ett äkta
svenskt lättsinne och bekymmerslöshet. Hans lärjunge Columbus
har i detta fall givit en ypperlig karakteristik av honom:
»Han var icke synnerligen god hushållare. Han lät gå pen-
ningarna som de kommo, spenderade på dem, som besökte honom,
lade pungen på bordet och lät pigan eller gossen ta där ur, när
de ville, så att när han låg i sängen och pigan kom in och begärde
två vita runstycken att köpa mjölk för (var mest hans mat), sade
han: »tag där, se där ligger pungen på bordet!» Härav kom, att
hån ett för allt var en torftig man, och hans skrifter kommo till
att ligga otryckta, medan uti honom fanns så liten drift, att det kom
k’l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
