Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielms efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mentets kvinnor skildra sig själva. Detta arbete tog Kolmodin helt
enkelt upp och fortsatte, där Hesselius slutat. 1732 gav han ut
det hela — nu omfattande femtio dylika självporträtt under titeln
Biblisk qwinno spegel; 1750 följde en fortsättning, skildrande Nya
Testamentets kvinnor.
Varken Hesselius eller Kolmodin voro några skalder i den mening,
vi fatta detta ord, men den karolinska tidens goda och glada lynne
leker dock som en vänlig solstråle bakom deras ofta otympliga
skildringar. På orden skräda de båda karolinerna alls icke, ej heller
på drastiska bilder, men »frivola» — såsom man under frihetstiden
kallat vissa av dessa skildringar — voro de minst av allt. Över
nuditeterna kastade de visserligen aldrig något silkesflor, men de
njöto å den andra sidan icke av att se dem, och om dylika ting
talade de som gamla hederliga lantpräster, som försmådde alla
omskrivningar och utan fruktan nämnde allt vid dess rätta namn.
Då de skildra t. ex. huru Jakobs dotter Dina förföres, framställa de
scenen ungefär, som om den skulle hava tilldragit sig i 1700-talets
Stockholm, och utan att blinka låna de detaljerna från liknande
tilldragelser i deras egen tid, vilka de såsom själasörjare haft till-
fälle att behandla. Dina har blivit en ung, lättsinnig, »alamodisk»
flicka, och något bibliskt finnes ej i hela denna målning. Dinas
förförare bjuder henne på socker, vin och konfekt, och i stil härmed
vill den fåfänga Dina resa till staden Sichern
att se, vad kläder de där bära,
Om deras Mäster Hans kan efter modet skära,
Om sirligt de sitt hår i lockar knollra opp
Eli’ ha ett litet krims som på en vallmoknopp,
Vad bröstlapp de ock ha, galoner, band och litsar,
Om de på sina skor ock bruka silverspitsar,
Om de så väl som jag vet hålla huvet opp
Och taga stoltan min och föra rakan kropp.
På samma sätt är det med de andra bilderna. De äro rent
svenska, starkt realistiska skildringar från den karolinska tidens
Sverige, och det bibliska inskränker sig blott till namnen och hand-
lingens allmänna gång. Denna realism svävar visserligen ständigt
på råmärket till det komiska och överskrider icke sällan denna
gräns, men å den andra sidan kan man dock ej frånkänna dessa
kulturbilder en viss nederländsk kraft — och i varje fall: vilket
trohjärtat allvar och vilken naiv, älskvärd religiositet ligga ej bakom
dessa halvt groteska bondmålningar!
Med dessa epigoner från stormaktstiden hava vi redan hunnit
ett gott stycke in i frihetstiden, och av den tidens kritiker be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
