Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estetiskt visserligen föga betydande, dock visa, att den gamle krigaren
i själ och hjärta var en poet; åtminstone äro hans dikter fyllda av
den karolinska tidens hela fromma och glada världsåskådning.
Den största begåvningen röjer otvivelaktigen den namnlöse skald,
som blivit kallad »fången i Simbirsk» och i vilken man velat åter-
finna löjtnant Georg Henrik von Borneman, som vid ännu ej fyllda
trettio år stupade vid ett försök att fly ur den ryska fångenskapen.
I de dikter, vilka han nedskrev, medan han såsom fånge vistades
i den ryska staden Simbirsk, röjer sig ett äkta svenskt lynne. Den
karolinska tidens hela glada lättsinne går här igen, och stämningarna
växla raskt. Vi hava här vackra religiösa sånger, dikter fyllda av
en högstämd patriotism, allvarliga betraktelser över döden och det
mänskliga livets obeständighet, skildringar av fångenskapens lidanden,
klagan över fäderneslandets olyckor o. s. v. — men stunden efter
det den stackars fången nedskrivit dessa patetiska utgjutelser, skämtar
han över en misstänkt barnsäng inom den svenska kolonien eller
stämmer han upp en yster dryckesvisa och prisar i kraftiga ord
den ädla dryck, som »Fru Bredendick» förstod att brygga. En
annan gång giver han en lika drastisk som lustig beskrivning på
de ryska damerna, och mellan raderna i hans dikter skymtar hela
tiden det svenska kolonistlivet i Simbirsk. Vi se, huru de svenska
officerarna dricka, röka, skämta, fira sin jul och leka sina lekar
såsom i det fjärran hemlandet, och vi finna ock, huru den dystra
förvisningsorten till sist blir dem kär. Då befallningen slutligen
kommer, att den svenska kolonien skall förflyttas till Sibirien, ned-
skriver Borneman sin kanske bästa dikt, ett farväl till Simbirsk,
varur följande utdrag må göras:
Jag ont och gott vill mot med lika sinne taga,
Jag vill — om det går an. Den konst är icke ringa.
Jag har beflitat mig den till att lära här.
Då skall Sembirski mig bli alla dagar kär,
Om jag mitt hjärta kan till sådan stillhet bringa.
Då skall jag aldrig dig, o kära stad, förglömma,
Som mig har sinnets ro, den bästa gåvan, skänkt.
På dig skall alltid bli uti mitt hjärta tänkt,
Med nöje skall jag städs ditt fängelse berömma,
Ty avsked jag från dig ock uti ängslan tager.
Jag bjuder dig farväl, du bästa Rysslands stad,
Som har mig lärt att ock i fångskap vara glad.
Det ligger en viss sordin över denna döende karolinska livsglädje,
som ännu flammar upp vid Volgas strand, men det är dock en
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
