Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
îi
t
U
I
Men hur han tänkt sig berättelsen, framgår
Inflytande
från den
isländska
sagan.
herderomanen tyckes under denna tid den
varit. Man läste dessa sagor — isynnerhet
några utdrag och som giva oss så målande bilder ur tidens huvud-
stadsliv, röja en frisk och vaken blick. Hans roman skulle också
med en viss från herderomanen lånad kolorit bliva en verklighets-
skildring, och i hjälten ville han utan tvivel — liksom Hiärne -
giva ett självporträtt.
ej av fragmentet.
Lika omtyckt som
isländska sagan hava
dem, som voro från förfallsperioden — icke blott såsom historiska
berättelser, utan även såsom vanliga romaner. Och icke nog här-
med: man efterbildade dem och skrev nya i samma stil. Om en
av dessa sagor — Hjalmars och Hramers — har jag redan talat.
Dess syfte var ej litterärt, utan antikvariskt, och den nominelle
utgivaren, Lucas Halpap, var näppeligen den verklige författaren,
utan i stället har väl detta falsarium hopskrivits av den förut om-
talade förfalskaren Nils Rabenius. Ett par andra äro ej till syftet
direkta falsarier, utan snarare nydiktningar efter mönstret av Her-
rauds och Boses saga. Den ena av dessa, Konung Krembres i
Giötaland och Konung Augis i Uppsala saga, skrevs under något av
1700-talets första år, möjligen av fornforskaren Nils Hufwedsson Dal,
den andra, Wogns och Yxnas saga, författades 1683 av P. Kalm och
uppträder såsom en fornåldrig lokalsaga med anknytning till Yxna-
rumtrakten i Småland. En ännu egendomligare produkt är Den
yfwerborne Herculis saga eller ett försök att behandla Karl XII:s
historia (till belägringen av Thorn) såsom en isländsk saga. Stilen
är fullkomligt rudbeckiansk:
»Uti Svea land och det gamla Göta rike hava alltid sådana prinsar och
konungar varit uppfostrade, som haft vördnad hos sitt eget folk, förundran hos
de frånliggande, ära och fruktan hos dess grannar. Ty det gamla Manheim
är så uti odalskrifter bekant, att dess beröm av manbarhet aldrig bortglömmes,
så länge båge och pil bliva burna och skäkta med svärd dragen i härfärd. Ty
ifrån Norden äro de största utfärder gångne, som de iberer, galler, kelter, ger-
maner och schyter övervunnit. De hava så manneligen sina länder igenom
seger utvidgat, att dess kolonier i öster och väster intill det Mäotiska träsket
och det Gibraltiska havet alla riken bebott.»
Ibland avbrytes framställningen såsom i herderomanerna av in-
strödda verser — i förbigående sagt: ej dåliga och ganska mycket
påminnande om Dahlstiernas, vars bombasm och yverborna svenskhet
här återfinnas — och det hela har liksom Stratonice karaktären av
en nyckelroman, vars gåtor dock lösas genom upplysningar i mar-
ginalen; så t ex. omtalas på följande sätt, att Nordenhielm blev
den unge konungens informator: »jämte det att denne segersamme
Hercules i sina unga år dageligen hämtade de sötaste vatten utur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
