- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 2. Reformationstiden och stormaktstiden /
446

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Dramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446
Det anti-
kiserande
dramats
uppkomst, från medeltidens regellösa skådespel skapa ett italienskt drama, i
alla avseenden byggt efter det antika, och samma mål stod klart
även för hans efterföljare. I Frankrike skrev Jodelle 1552 Cléo-
pâtre, den första tragedien på franskt språk, och i England följde
det första antikiserande sorgespelet tio år senare, nämligen Sack-
villes och Nortons Gorboduc. Till en början uppfördes dessa
antikiserande dramer av författarna själva och deras vänner, men
tämligen snart avstod man därifrån ; vid universiteten och i lärda
kretsar kunde väl en eller annan representation givas, men i det
hela sjönk denna tragedi ned till ett läsdrama.
De stycken, som verkligen uppfördes på folkteatrarna, voro där-
emot föga förfinade ättlingar av medeltidens profanmysterier.
Men snart kom det till en kontakt mellan de båda riktningarna.
Det dramatiska författarskapet vid folkteatrarna var, särskilt i Eng-
land, ett jämförelsevis inkomstbringande yrke, och detta gjorde,
att åtskilliga unge män med god klassisk bildning, men med
Då Lejonkulan 1697 gått all världens väg, uppstod behov av
en ny teater. Vid den Rosidorska truppens ankomst 1699 blev då
det gamla eller stora Bollhuset förvandlat till en verklig teater med
en »stående parterre» och tre över varandra löpande loge-rader.
Plats för åskådare fanns dessutom även på själva scenen — ett
egendomligt bruk, som emellertid förekommit redan i den engelska
och spanska teatern och som även i Frankrike bibehölls under en
god del av 1700-talet. För svenska förhållanden var Bollhusteatern
ganska rymlig och beräknas hava haft plats för omkr. 800 åskådare.
Själva scenen var liksom i Lejonkulan försedd med verkliga dekora-
tioner, såsom bl. a. framgår av ett stycke, Pasquin och Marforio, som
1703 uppfördes på denna scen. Så heter det där i redogörelsen för
första akten: »Efter en italiensk scen gå de in i ett värdshus till-
sammans att förlusta sig. Sedan passera åtskilliga scener, efter vilka
Pasquin och Marforio åter igenkomma. Därpå öppnar sig teatern
och låter se ett hav, omvärvt av klippor.» 1 den tredje akten »ser
man en förändring av teatern, som icke mindre undervärd är än den
förra och representerar ett apotek, därmed Pasquin upprättat ett
magasin, och uppfyllt små tunnor med montevin».
Teatern förblev länge Stockholms enda och nedrevs först 1792.
Efter denna redogörelse för teaterns historia övergår jag till de
svenska dramer, som där spelades. Men dessförinnan vill jag först
i största korthet erinra om, huru det moderna dramat i andra land
uppstod.
Då Trissino 1515 skrev Sophonisba, den första antikiserande
tragedien på modernt språk, var det hans mening att till skillnad
.Mg81

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/2/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free